Vietnam, Ho Chi Min City

Saigon 10-15 februari.

Om man åker ut en tur på Mekongfloden måste man bara äta fisk fångad där! Denna läckra

Elefantörefisk, som serverades grillad, stående mellan pinnarna ni ser, intog jag med mycket god aptit!

Om någon är tveksam till om jag gjorde det syns detta bättre på en bild nedan.

Saigon är nuförtiden en sprudlande turiststad med ett enormt utbud av allt en turist förväntar sig. Kultur, historia, nöje, shopping och inte minst matglädje finns i många olika förpackningar. Men det man först lägger märke till vid ankomst är den enorma mängden mopeder.

Denna bild är tagen på den gata vi bodde på, Bien Vue. Man kunde äta en god måltid för 20-50sek och dricka en öl för 4sek(12 000dong)!

I Saigon finns mellan sex och sju miljoner mopeder som trotsar de flesta trafikregler om de känner för det. Det är ett äventyr varje gång man ska ta sig över en gata men om man bara går lugnt så är mopedisterna bra på att undvika krockar! 

På bilderna ser ni också att det vietnamesiska elverket har en del att göra vad gäller elledningarna!

Under vår utflykt på Mekongfloden besökte vi en lite flytande marknad, en kolafabrik och via små kanoter, en liten by på landsbygden.

En båt lastad med frukt som såldes på marknaden.

 

En kvinna som skapar tunna risomslag som användes till både matlagning (t ex till att rulla vårrullar i) och kolaöverdrag, så att kolan inte klibbade. Man åt alltså detta "överdrag"! 

Åsa under kanotfärden med vietnamesisk solhatt!

och här håller jag på med att äta upp elefantörefisken...

er

I Saigon passade vi på att se en vatten dockteater. Kul upplevelse. Aktörerna agerade under vattnet och var riktigt skickliga. Se gärna en sådan föreställning om ni kommer hit! 

En annan dag började vi med krigsmuseet inne i Saigon och for sedan ut till Co Chi tunnlarna. Starka upplevelser som klargjorde att fransmän och amerikanarna utförde fruktansvärda hemskheter gentemot den vietnamesiska befolkningen under Vietnamkriget. Fullt i klass med andra folkmord. Det värsta var nog när USA sprutade ut livsfarlig dioxin över landskapen. Många dog direkt men kanske värre var de fruktansvärda skador som uppstod på människor, inte bara direkt utan flera generationer framåt. Vi var på en fabrik där handikappade av olika slag kunde syssla med en del hantverk. Och där såg vi stympade och förvrängda kroppar.

Att se det enorma tunnelsystem som vietnameserna skapade utanför Saigon var intressant. Man byggde i tre etage och använde dem till både tillverkning, flykt och som utgångspunkt för strider mot fienden. Vi provade på att krypa ner i en trång tunnel med endast ett litet ledljus. Verkligen obehagligt trots att vi bara kröp ca tio meter. Men det var ruskigt varmt och klaustrofobi känslan var inte långt borta.

er

Tunnlarna var ca 50x80cm....och de var ändå förstorade för turister...

På vägen tillbaka till Saigon stannade vi vid ett Cao Dai tempel. Cao Dai är en tro baserad på sammansmältning av framförallt buddism, protestantism och konfutsianism. Ledorden är gud, rättvisa, kärlek och humanism.

Innifrån templet under en mässa. 

Avslutar igen med några ytterligare bilder. Denna gång från Saigon.

Cyklotur ner till hamnen en kväll när vi åt middag under en båttur Saigonfloden.

En klassisk gatsopare i Saigon. Man kastade alla sopor i rännstenen. Sedan kom gatsoparna och rensade på eftermiddagarna!

Två vietnamesiska kvinnor som säljer diverse frukt och mat vid en gatukorsning.