Vi hade precis läst om ett försvunnet flygplan, en boing 777 trodde vi, som tillhörde Malaysian Air. Vi pratade lite om det när vi klev på "vårt" boing 777, men var väl inte särskilt oroliga.
Men när alla kommit ombord och satt i sina säten utan att planet rullade ut för avfärd blev vi lite konfunderade. Inget meddelande från personalen och så fortsatte det i en dryg timma!!! Då blev vi lite fundersamma. Till slut frågade jag vad som hindrade oss från att starta men fick inget svar.
Långt om länge kom vi iaf iväg och flygningen gick bra.
Väl i Chengdu(14 milj. inv) tog vi en taxi från flygplatsen in till staden där vi bokat ett rum. Vi hade en aning om att det inte var varken ett hotel eller hostel, utan mer typ lägenhetshotell. Men att det skulle vara så svårt att hitta blev en överraskning. Det fanns absolut ingen, ingen skylt eller anslagstavla eller något annat som visade var man skulle gå in i den jättebyggnad som var adressen till vårt boende. Och ingen runt omkring i området kunde någon engelska! Till slut tog vi hissen upp till sjättevåningen i en av de ingångar som fanns. Det stod nämligen 6 fl, r4 på vår s k voucher. Men...på sjätte våningen var det tomt...och kolmörkt dessutom. Ja, ja, vi provade med nästa ingång. Och där på sjätte våningen var en dörr öppen. Två städorskor stod över varsin hink och dinglade med en svabb. Vi försökte, men nä, det gick inte...inte ett ord engelska förstod de. Men, de kunde teckenspråk och pekade inåt rummet. Och där bakom ett draperi satt en man bakom något som nog skulle vara ett skrivbord. Han kunde några fraser på engelska och läste vår voucher. Aha, ni är i fel hus och på fel våning...
Men som jag skrev i förra inlägget så är kineserna mycket vänliga. Så han följde med oss till ett angränsande hus, tog hissen upp till 11:e!!! våningen och där satt en annan man i ett rum bakom något som skulle likna ett skrivbord. Han höll just på att avsluta en nudelmiddag. Ni vet en så'n där man bara häller varmt vatten över sedan är det klart. Mannen visade sig vara typ en receptionist, utan reception!!
Iaf nickade han när vi visade våra papper och förklarade hjälpligt att vi skulle bo i ett annat hus!!! Han följde med oss dit, tog hissen upp till femte våningen( bra för då kunde vi slippa ta hissen i fortsättningen. Värre om vi bott på 22 våningen,typ). När hissen stannade på femte våningen var det bäckmörkt utanför. Precis som i tidigare hus. Då hoppade mannen jämfota i golvet och vips så lyste det i hallen! Det fanns alltså ingen knapp att trycka på. Utan när man kommit ur hissen eller rummet var man tvungen att hoppa upp och stampa i golvet när man landade, så blev det ljus....
Fantastiskt. Efter ungefär en timma hade vi lyckats komma åt vårt lilla rum. Väl inne och när "portiern" lämnat oss, la vi oss på sängen och gapskrattade. Så kan det vara när man budgetreser.
Vi hade bara två dagar i Chengdu och eftersom morgondagen skulle tillbringas i pandaparken och vi gillar att se oss omkring i de städer vi besöker, bestämde vi oss för att ge oss ut. Tyvärr fanns det ingen karta med engelsk text, varken hos vår värd eller på något av de andra ställen vi försökte på. Men vi hade läst på nätet att det skulle vara jättmysigt i Chengdu old town så när vi luskat ut vilket kinesiskt namn den delen hade, tog vi en taxi dit. Mycket riktigt var det ett superfint välbevarat gammalt område. Med många små bilfria gågator. Små vattendrag flöt genom området med vackra pyntade broar som övergångar. Flera timmar senare, när vi ätit en god middag på en litet café' började vi fundera på återfärden till där vi bodde. Taxifärden till old town hade tagit ca en halv timma och utan karta var det omöjligt att gå tillbaka. Så det får väl bli en taxi då. Men nej inte nu när det blivit kväll. Nästan ingen taxi stannade när vi vinkade. Och de som stannade fattade inte vart vi ville åka så de bara körde vidare. Vi försökte i ungefär tre kvart utan att lyckas och när klockan närmade sig halv tio blev vi lite desperata. Jag såg en skylt som visade ett stort flott hotel och vi gick in där. De förbarmade sig över oss, ringde efter en taxi, följde med oss ut, tolkade adressen och såg till så taxin verkligen tog med oss. Inte heller denna kväll var det svårt att somna!
Pandaparken var en underbar upplevelse. Vi var där nästan en hel dag. Vi såg jättepandorna käka bambuskott så det knakade bland buskarna. Såg 6 månaders pandabarn leka och bråka med varandra. Och lärde oss att det finns röda pandor också. Jättekul att få veta så mycket om hur pandorna lever, hur de bildar familj och hur fredliga de är. Tyvärr finns just jättepandorna bara kvar vilda i några olika områden i Kina medan de mindre pandorna finns spridda i några andra asiatiska länder.
Dena kväll stannade vi på rummet!
En nöjd Jättepanda sitter tillbakalutad och knaprar på ett bambu.
En mamma kelar med sitt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar