söndag 6 april 2014

USA, The Grand Circle, eller Four Corners

Fredagen den 28 mars lämnade vi Las Vegas för en rundtur kring The Four Corners. Det är Utah, Arizona, Colorodo och New Mexico. Här finns ett antal naturområden som ibland kallas The Grand Circle.
Första stopp var Green River som ligger i Utah. Vi hade bokat in oss fel datum men efter några samtal med Booking kunde vi checka in på Super 8 Green River. Tanken var att vi skulle besöka Arches nationalpark, en dryg timmas färd från Green River. Det gjorde vi också men först efter ett annat besök nämnligen Goblin valley, på rekomendation av personalen på motellet.
Goblin valley Utah, är en state park som består av entradasandstones som genom miljoner år bildat ett antal små och stora stenfigurer som i många fall liknar små sagovättar eller liknande väsen. Namnet är taget från engelska sagor, som vi förstod det. Ett vackert landskap där man kunde villa bort sig bland alla gångar och klippor.

Den röda sandstenen kommer att finnas med på många foton.

Här började labyrinterna som fanns mellan klipporna.

Tagit uppe på en av klipporna. Lustig, men ibland dök det upp vita sandstensklippor emellan.

Vi höll på att inte hitta ut från labyrinterna i Goblin valley. Men efter lite letande hittade vi en öppning, gick tillbaka till bilen och körde vidare mot Arches.

Arches national park i Utah är ett jätteområde som är mest känt för sina fantastiska arches (naturlig bro, båge eller valv). Det är världens största område med naturliga "broar", ca 2000 st. Det är vatten som tagit sina speciella vägar och som genom århundradena format denna natur. Kolla bilderna. Vi körde runt i området under hela eftermiddagen och stannade på ett antal platser för att beskåda de häftiga stenformationerna.

Ibland säger man att det är fönster mot framtiden!!!


Man ser långt genom "fönstret"...

Dubbelbro!

Kanske den vackraste, Delicate Arch. Vad som inte framgår riktigt är att dessa naturliga konstverk är belägna på hög höjd vilket gör att man emellanåt står framför rejäla stup rätt ner i ravinerna.

Efter en dag med tjusiga naturupplevelser checkade vi in i Cortez, Colorado ganska sent på kvällen.

Söndagen den 30 mars, efter en sen frukost, styrde vi mot Mesa Verde, en av platserna inom the grand circle(sammanfattningprogrammet" av de mest kända naurområdena inom the four corners).
I Mesa Verdes nationalpark finns lämningar från puebloindianernas klipp bosättningar från 600-talet fram till 1300-talet då dessa indianer(de flesta är faktiskt Navajo stammar) lämnade området av ännu ej klargjorda orsaker. Det var väldigt intressant att både lära sig mer om dessa indianers liv och historia samt att se de spektakulära bostäderna inbyggda under utskjutande klippavsatser. vi var där en dryg halv dag.
 När vi körde från Mesa Verde till vårt nästa stopp, Page, Arizona, hamnade vi mitt i en sandstorm. Den dök plötsligt upp och det började med att vi såg stora (sand)moln på långt avstånd. Men ganska snart var vi mitt i den. Det gjorde att vi blev sena till Page. Under dagen hade vi också beslutat oss för att göra om "programmet" lite. Vi tog tre nätter i Page och hade staden som utgångpunkt för olika turer. Men först lite bilder från Mesa Verde.


Här kunde det bo ca 150 personer, dvs en stam eller klan som man ibland säger.

Bosättningarna ligger ganska högt uppe, strax under platån. Indianerna flyttade djupare ner i dalen under vintrarna som kan bli riktigt råkalla. Här uppe var det skön skugga under den stekheta sommaren!

Här ser man platån där det med jämna mellanrum härjade stora skogbränder. Förresten blev  vi inte klara över varför trädgränsen är mycket högre här än i de svenska fjällen? 

Närbild på en klippbosättning.

Här syns en Kivas. Den byggdes under markytan för speciella ceremonier. Det var alltså en helig plats för Pueblo indianerna.

Page, Arizona.

Vi började måndagen med ett besök på Navajo indianernas interaktiva museum i Tuba city. På eftermiddagen hade vi bokat in oss på en tur till Antilope valley. En plats vi inte kände till tidigare men som vi läst om i någon av alla broschyrer vi snappat upp. Och tur var väl det för denna plats var otroligt vacker. Vi hoppade upp på en "flakvan" inne i Page och studsade genom sta`n och ut bland stora sanddyner i ca 45 minuter. Vår guide var navajo indian och han gav oss en minnesrik promenad genom en "korridor" av sandstensformationer. Se här.

Ingången.

Taget från marken och uppåt.

Inne i gångarna.

Samma gångar men annat ljusinfall.


Ser ni prärievargen!!

Och den lilla ljuslågan.

Det är även här vattnet som format dessa unika formationer. Det har tagit ett antal miljoner år för naturen att konstruera! Det är dagsljusets strålar uppifrån som gör att det blir sån´t fantastiskt ljus i gångarna, grottorna.

Monument valley.
Tisdagen den 1 april blev det långtur till Monument valley, en annan av platserna inom Grand Circle.
Från början (flera miljoner år sedan) var Monument valley ett enda stort klippblock. men efter hand har det eroderat sönder och mycket är i dag bara sand och grus. Men, de klippformationer som blivit kvar har formats på många olika sätt. 
Man köper ett dags pass och sedan kör man en utformad runda i dalen där man kan stanna på olika platser och beskåda klippformationerna. Det tjusiga med Monument valley tycker jag är att bergen, klipporna som ser ut att vara "utslängda" i denna enormt stora dal som några slags jättestatyer!


Ja, vad liknar denna figur?

Alldeles för sig själv ute i dalen.

Varför har just dessa blivit kvar?

Grand Canyon och Sedona (men först Horseshoe bend).

Vi checkade ut från ett jättebra boende på Quality inn i Page för att avsluta vår rundresa i the four corners, med några dagar i och runt Grand Canyon. 2-6 april.

Men först åkte vi ut strax utanför Page för en titt på Horseshoe Bend. Ännu ett naturfenomen, denna gång med Colorado river som ram. Nu skriver jag llite kommentarer under bilderna i stället för här.

I vanlig ordning får man vandra någon eller några miles innan man når de olika sevärdheterna. I detta fall, och i de flesta, så var det värt en rejäl promenad. Och när vi kom fram hade vi turen att få uppleva en liten regnskur mitt i solskenet, vilket gjorde att en underbar regnbåge visade sig över hästsko kurvan. Man ser Coloradofloden slingra sig runt den höga klippan och bilda formen av en hästsko!

I solskenet vid klippkanten. Rullar man åt fel håll så är det ner till "råttorna"...ca 200 meters fall!
Både här och vid i stort sett alla platser med höga klippavsatser fanns/finns inga staket eller "räcken" som skydd för att folk inte ska trilla ner. 

Tramsig bild eller hur! Måste bara testa lite ibland.

Som utgångspunkt för besöken i Grand Canyon med omnejd valde vi Williams town. En gammal westernstad längs route 66. Vi bodde faktiskt på east route 66, Travellodge inn!
Här kommer bilder med kommentarer från GC mm...

Bilden tagen när vi flyger helikopter över the north rim. Den var inte öppen nerifrån men här kunde vi se delar av den. Fast vi fick ändå bäst bilder från marken. Live var dock flygningen magisk. Otrolig känsla att sväva över detta naturunder.

Grand canyon, solnedgång.

Långt långt ner i dalen. Vi vandrade strax nedanför the south rim en dag.

Och där nere flyter Coloradofloden.
Och här. Men öht så är Grand Canyon bäst live. Det är så storslaget att det blir svårt att fånga på enstaka bilder. Därför avslutar jag GC med några skojbilder!

Här kunde det gått illa! Åsa är på väg utför....det är 1600 m ner! Platån är på 2400m...

Och här håller jag på att tappa balansen...

Sedona och Devil´s bridge.

Peter P hade ju tipsat mig om Sedona, så det fick bli en dagstur dit när vi ändå var i närheten. Har glömt om han sa något om Devil´s bridge och om han var där. Om inte så finns några läckra bilder nedan! Ett vackert naturområde runt Sedona och själva staden är fin med bebyggelse som passar in i naturen. Hörde av en "local" att Sedona är staden för de välbärgade i området och det kunde man förstå när vi gick runt på gatorna. Bilder.

Devil´s bridge.

Med "hin håle" på bron. Det var lugnt. En och en halv meter som smalast!

Bättre bild!

På vägen tillbaka från Sedona stannade vi till i the ghost town, Jerome. Här kommer några bilder från en guld och silver gruva by, anno slutet av 1800-talet, början av 1900.

Här börjar det.

Hos tandläkaren förr i tiden...

Och i skolan..

Så här krasst såg man på livet då...

Och så här gick det...

Kuriosa! Ser ni vad det är på bilden? En kolibri fågel! Utanför ghost town. Första gången jag ser en sådan live! zum, zum, zum zum....

Var du där Peter P?

En fantastisk tur runt en fantastisk natur är slut. I morgon kör vi tillbaka till Las Vegas. Lämnar bilen på måndag 7/4 då vi flyger till New Orleans. Där ska vi träffa en gammal kompis några dagar.

Ha det gott. Vi hörs.
PO

tisdag 1 april 2014

USA, Las Vegas ochHooverdammen

Visst är Las Vegas fascinerande. Dessa enorma hotel. Och nästan alla av de största har något tema. T ex Ceasars Palace, The Venetian, Circus, Circus eller Treasure Island. Alla storslagna byggnader med enorma neonfärgade sidor. Varje dag är det shower i anslutning till de stora hotellen. Man kan se mycket gratis. En av kvällarna såg vi ljusspelet i dammen utanför Bellagio. Tjusigt värre! Lite märkligt, men de flesta temahotellen har europeiska teman. Inne i The Venetian kan man åka gondol och äta äkta italiensk glass. Köpa armanikläder och naturligtvis äta pizza! Bara att gå runt inne i dessa komplex är en upplevelse. Precis som att promenera på Las Vegas Boulevard, the Strip. Ja, se 'n är det ju kasinon överallt. Men de lämnade vi lite åt sidan. I stället såg vi en kinesisk akrobatik show i världsklass. Spektakulära danser och akrobatik berättade ur ett tema som handlade om pandor. Passade ju oss extra bra. Ett tips Om ni kommer till LV och vill se shower är att köpa biljetten samma dag som ni vill se showen. Det finns oftast biljetter kvar. Då köper man til halva priset! Man gör det vid särskilda biljett kontor längs the Strip.
En dagstur till Hooverdammen hann vi också med under dagarna i LV. Dammen som döptes efter dåvarande president Herbert Hoover, byggdes 1931-36. Syftet var att kunna leverera vatten till stora jordbruksområden västerut i bl a Califonien. Men också att skapa el via dammens vattenkraftverk. När vi var där var det väldigt låg vattennivå pga av allt för lite snö i Colorado under vintern. Det betyder att den stora Coloradofloden genererat väldigt lite vatten till dammen. 222 m hög skapade den en ny sjö som döptes till Lake Mead. Flera byar hamnade under vatten när dammen byggdes och idag är det populärt att dyka i sjön för att titta på lämningar från byarna. 
Kuriosa: det är inte så många limousiner i LV nu för tiden. Varför? Jo, nu kör man omkring folk i " vanousiner" i stället. Jättelånga, jättestora stationsvagnar! Har nog sett fler bilar typ van under dessa dagar i USA än vad jag gjort sammanlagt tidigare! Men jag förstår också varför. Åtminstone i dessa delar av landet är det väldigt bergigt och ofta stora nivåskillnader. Så finns det också många små grusvägar och off road vägar som amerikanerna gillar att köra på.
Nästa inlägg blir från våra besök i ett antal nationalparker runt om The Four Corners men först lite bilder från LV och Hooverdammen.


Galet men sant! Gondolfärd i Las Vegas...


Eiffeltornet i LV!!

Bilden talar väl för sig själv.

Legendariska Ceasars Palace.

Fontänernas ljusspel framför hotel Bellagio.

"Vårt hotel" i LV. Ni vet väl att man bor för halva priset måndag-fredag i Las Vegas.

Hooverdammen.

Bild från övergången ner mot det som blir över av floden...

Den konstgjorda sjön Lake Mead. Öarna man ser var tidigare berg som fanns runt byarna som nu ligger begravda på sjöbotten!

USA, Lake Tahoe, Mammut Lake, Bishop och Death valley

Kul att sätta sig i en bil och dra ut på vägarna i USA. Ut från SF, via Sacramento till Lake Tahoe på förmiddagen söndagen den 23 mars. Lite klurigt att hålla koll på miles och miles/h men efter ett tag kommer man in i det också. Hade hyrt en liten bil, betalat och klart från Sverige men så klart lurade de på oss en större variant så vår kassa blev ett antal dollar fattigare. Fast det visade sig snart att man behöver en stor bil när man kör runt i dessa delar av US.
Var framme i Lake Tahoe tidigt på eftermiddagen så vi bestämde att efter incheckning köra en runda runt sjön. Sjön tillhör både Califonien och Nevada och det tar ca två timmar att köra runt i lugn takt. Men vi stannade dessutom på ett antal platser eftersom naturen var så vacker i sina vårfärger. Körde förresten förbi Squaw valley där OS arrangerades 1960. Det var där damerna tog guld i stafett senast efter Sotji guldet! 
Staden Lake Tahoe är en typisk vinterort men har också många aktiviteter under vår,höst och sommar. Ligger jättefint precis vid den sydliga delen av sjön.
Kuriosa: frukosten da'n efter bestod av en styck jättemuffins och vattenkaffe......

Vi startade tidigt på måndagen för att hinna med ett stopp i Yosemite nationalpark under dagen. Tyvärr var vägen in från öster stängd pga snö så vi gjorde ett stopp vid Mammut Lake i stället. Imponerande storslagen natur mötte oss under bilfärden ner till Bishop där vi övernattade innan nästa körning ner till Las Vegas. Väl i Bishop tog jag en promenad i byn framåt seneftermiddagen. Det ångrar jag inte! Som så många andra småstäder i USA består byn av en huvudgata där "allt" finns. Precis som i en gammal westernfilm. Och tro det eller ej jag stötte på en livs levande mytomspunnen saloon! Kunde naturligtvis inte undvika att gå in vilket förde mig rätt in i 1800- talets Amerika. Vid den gamla bardisken av trä satt en gammal cowboy och två kvinnor som sett sina...
Runt om i lokalen hängde gamla affischer från vilda western, gevär och "åttaladdare"!! Interiören hade fått en svensk designer att häpna. Jag blev stum av förvåning och bara stirrade på den urgamla saloonen, vars namn var Rusty's saloon. Efter några minuter vände sig den något luttrade bartendern sig mot mig och frågade:" What are you looking at, man"? 
Jag stelnade till och fick ur mig nå't om att jag var törstig!!! Tyvärr hade jag inte kameran med och kanske vad det lika bra. Vet inte om de tre bargästerna hade gillat att jag "turistade" på deras saloon!

Egentligen hade vi inte tänkt ta vägen genom Death valley men ångrade oss på tisdagsmorgonen vilket var bra. För det blev en häftig upplevelse. Dels vägen genom dalen och dels stoppet vid de märkliga sand dynerna mitt inne i dalen. Som namnet berättar så finns det inte mycket levande i dalen och det är märkligt att det faktiskt bor en del människor där. Precis som de har gjort de senaste århundradena.
Att ett så kargt landskap som Death valley kan visa upp så vackra klippformationer och kaktusöken trodde vi nog inte. 
Kuriosa: man bröt Borax på 1800- talet inne i dalen. Mineralet ( egentligen ett salt) kan användas till allt möjligt. Men det unika här är hur man med den tidens teknik och transportsystem lyckades hålla igång gruvverksamheten i nästan hundra år. Vi stannade och tittade på en daggruva med tillhörande gamla maskiner. 

Framåt kvällningen rullade vi in i Las Vegas norr ifrån och tog oss fram till The Strip där vi bokat in oss på Hotel Riviera. Men det får bli en egen historia. Nu lite bilder.

Våren hade kommit till Lake Tahoe.

Omgivningarna var fotogena....

Vattnet var kristallklart och man kan se 70 fot ner vid fina förhållanden!

Ett stopp på väg runt sjön.

Lite fakta om sjön...

Mammut lake.

Kvarleva från tidigare bosättare!

Ett typiskt litet motel längs vägen. Här vårt stopp i Bishop.

Sanddynerna i Death Valleys öken.

Här bröt man Borax på 1800- talet. Visst är det en mäktig natur.

Same, same but different...

Avslutar med våren på vägen.