Vietnam, Da Nang och Hue

Den tjugonde i andra runt tre på eftermiddagen checkade vi in på Danasea hotel, Da Nang.

Vi hade först tänkt stanna i Da Nang plus Hoi An i fyra dagar, men ändrade oss till två dagar i Da Nang samt fyra i Hoi An. Det blir på bekostnad av två dagar i Hanoi men vi tror att vi klarar oss med totalt fyra dagar i Hanoi inkl Halong Bay. Vi har hört att det är lite kyligt i Hanoi och vill gärna dra ut på tiden i varmt skönt klimat!

Da Nang var betydligt trevligare än vad vi fått för oss. En superlång strand längs kusten och jättefin strandpromenad bara några kvarter från Danasea hotel. Men vi hade ändå inte tänkt vara så mycket i sta'n. Direkt när vi kom till hotellet bad vi om hjälp att boka tågbiljett till Hue dagen efter. Åsa ville gärna se Vietnams gamla huvudstad, inkl " den förbjudna staden" i staden!! Samt några andra historiska och kulturella platser.

Men det var ändå tågresan dit från Da Nang som gjorde mest intryck. En fantastisk sträcka längs kusten, högt uppe bland bergen med lodräta stup på hundratals meter på vissa ställen. När man tittade ut och ner kunde man inte se någon räls och inget annat hinder heller om tåget skulle spåra ur. Utan i så fall var det rakt ner "till råttorna" som Ingemar brukar säga när han slagit golfbollen in i skogen.....

En bedårade tågresa som måste göras dagtid när man kan se den vackra kustlinjen.

Väl framme i Hue efter drygt tre timmar lyckades vi ordna så att en kille körde runt oss till ett antal tempel samt den kända pagoden Thien Mu innan han släppte av oss vid ingången till Citadellet och Den förbjudna staden".  Därinne kunde man se hur överväldigande tjusigt som de tidigare härskarna bott. Hit fick bara de kungliga och deras närmsta komma in och området var också stort som en nutida liten stad. Nedan följer ett antal bilder från Hue med omnejd. Men först måste jag berätta om tågfärden tillbaka till Da Nang. 

Tåget skulle gå från plattform fem, 19.30. För säkerhets skull frågade Åsa(när vi kom till stationen ca 18.30) i biljettluckan om det stämde med PL 5 och 19.30. Jodå, det var så enligt den kära lilla damen i luckan. Kl 19.15 började folk gå in till plattform 7. Vi blev lite fundersamma och efter en stund gick Åsa bort till en man som stod vid plattformen och frågade vart tåget skulle gå. Da Nang blev svaret. Så vi hade alltså fått fått fel plattform! Nåväl, vi gick dit och tänkte att snart kommer väl tåget. Det kom 20.45! Ja, ja tågförseningar är vi ju vana vid från Sverige. Men när vi sedan skulle till våra platser visade det sig att hotellet bokat sovvagn från Hue till Da Nang! En resa på tre timmar.....

Men det var inte det värsta. Tåget kom troligen från Hanoi och jag kan lova er att det inte luktade gott i den sovvagn vi klev upp i. Och då hade vi ändå inte kommit in i de kupé' som vi skulle sova i. Den "var inte att leka med"! Men som tur var hade några andra "tagit" våra platser(fanns sex i varje kupé"). Vi fick fatt i konduktören och bad om sittplatser i stället. Men det gick inte för tåget var överfullt. Fredag kväll innan helg. Alla är på väg! Men efter ytterligare påtryckningar och "liten muta" lyckades konduktören hitta två sittplatser några vagnar längre fram! Så kan det gå när man inte är på tå...eller hur det nu är. Här kommer bilder från Da Nang och Hue.

Åsa bland mandarinerna som skyddade härskaren Khdi Dinh Kings gravmonument.

Pagoden Thien Mu i Hue.

Altaret vid Khdi Dinhs gravplats.

Allestädes närvarande Budda. Var man än är i Vietnam, i djungeln, på öar, i städer, på landsbygd, överallt finns statyer över Budda. Han har ett enormt stort inflytande på de flesta vietnameser.

På cykeltur över en av Da Nangs många broar. Staden delas av en flod med som tar flera olika vägar ut i havet. Här hade USA stora delar av sin flotta samt sin stora flygbas under kriget.

Vietnam, Con Dao Island

Inflygningen till Con Dao Island är inget för flygrädda. Planet tar sig mellan två små berg där det tydligen alltid blåser, vilket gör att planet vinglar. Sedan är stopp sträckan kort, så det vill till kraftig inbromsning annars är man ute i havet igen!

Första intrycket var ganska tveksamt men efter en natt och lite närmare titt på ön kändes det väldigt bra. Lugn stämning, få turister och ett antal vackra stränder där vi var i stort sett själva. En skön kontrast till bullriga Saigon.

Första kvällen gick vi till en fiskrestaurang alldeles nära där vi bodde. Förresten kostade rummet 90 SEK per person. Ganska hyfsat pris. 

Jo, vi tänkte att vi skulle äta mycket fisk nu när vi var ute på en ö där det dessutom finns en stor fiskehamn. Som brukligt på fiskrestauranger väljer man sin fisk som finns i små bassänger. Första dagen åt vi en rätt med tre olika fisksorter. Groper, Cowa och Tuna. Andra gången på samma restaurang åt vi det som syns på bilden!

Uppsidan!

Undersidan! På bilden syns också en underbar liten kille som skötte serveringen. Det var också han som fiskade upp det man ville ha från bassängerna.

Det är faktiskt en typ av skaldjur vi aldrig sett eller hört talas om. Namnet är Crayfish, som tillhör schrimps, alltså kräftdjur! 

Ursinnigt gott men också en riktig delikatess. Kostade förhållandevis många Dong. Vi hittade först inte namnet, trots att vi letade på nätet ytan det var först när jag var hos öns enda dykfirma som vi fick reda på arten av killen som skötte dykföretaget.

Jag passade på att göra några dyk på ön men det var ganska dyrt och inget uppseendeväckande under de två dyken. Vackra koraller men det blir svårt att "slå" Sipadan!

Under våra dagar på Con Dao hade vi en moppe till förfogande. En av dagarna körde vi tvärs över ön(den har 6000inv och är ungefär som två gånger Ven men med stora berg som var tätbevuxna av regnskogsträd).

På andra sidan kom vi till denna underbara strand.

Nästa dag for vi iväg för att besöka fiskeläget. En mycket intressant tur. En enorm fiskeflotta låg i skydd av några grannöar förankrad på redden utanför hamnen. Här fick vi några fina fiskelägsbilder.

Isbilen lastar av is som sedan mals i maskinen på bilden och forslas ut på båten genom den svarta plastkanalen, som killen håller i....

Naturligtvis fanns det "Små hål i väggen" även i fiskebyn!

Vi fäste oss verkligen vid ön och efter ett par dagar hade vi kommit in i det lugna sköna tempot som rådde. Nästan inga turister, inget "tingeltangel" utan bara avkoppling. Naturen gjorde så klart sitt till och när vi körde längs kustsidan "tog vi in" de härliga vyerna.

Bild från moppen.

Vietnamesisk "rundbåt!

Gatubild från Con Dao Town. Con Dao har tidigare varit en gammal fängelseö dit både Vietnam och under krigen USA, Frankrike sände fångar som torterades och dödades i öns fängelsehålor. Vi hade dock sett nog av detta, så vi "hoppade över" att besöka de gamla cellerna. Man kan också se mycket franskt inflytande i den lilla staden. Stora breda gator med stora gamla kolonialhus som nu tillhörde vietnameserna. Lite kuriosa är att väldigt få kunde prata engelska på ön. Lite franska här och där men vi fick verkligen utnyttja alla möjliga tecken för att göra oss förstådda. Men det var lite med tjusningen och ett tecken på att exploateringen inte kommit så långt....än!

Faktiskt finns ett urflådigt femstjärnigt resort på ön. Men det ligger avskilt och vad vi hörde var deras gäster sällan utanför dess grindar...

Efter fem nätter, fyra dagar lämnade vi ön med lite vemod den 20 februari.

Vietnam, Ho Chi Min City

Saigon 10-15 februari.

Om man åker ut en tur på Mekongfloden måste man bara äta fisk fångad där! Denna läckra

Elefantörefisk, som serverades grillad, stående mellan pinnarna ni ser, intog jag med mycket god aptit!

Om någon är tveksam till om jag gjorde det syns detta bättre på en bild nedan.

Saigon är nuförtiden en sprudlande turiststad med ett enormt utbud av allt en turist förväntar sig. Kultur, historia, nöje, shopping och inte minst matglädje finns i många olika förpackningar. Men det man först lägger märke till vid ankomst är den enorma mängden mopeder.

Denna bild är tagen på den gata vi bodde på, Bien Vue. Man kunde äta en god måltid för 20-50sek och dricka en öl för 4sek(12 000dong)!

I Saigon finns mellan sex och sju miljoner mopeder som trotsar de flesta trafikregler om de känner för det. Det är ett äventyr varje gång man ska ta sig över en gata men om man bara går lugnt så är mopedisterna bra på att undvika krockar! 

På bilderna ser ni också att det vietnamesiska elverket har en del att göra vad gäller elledningarna!

Under vår utflykt på Mekongfloden besökte vi en lite flytande marknad, en kolafabrik och via små kanoter, en liten by på landsbygden.

En båt lastad med frukt som såldes på marknaden.

 

En kvinna som skapar tunna risomslag som användes till både matlagning (t ex till att rulla vårrullar i) och kolaöverdrag, så att kolan inte klibbade. Man åt alltså detta "överdrag"! 

Åsa under kanotfärden med vietnamesisk solhatt!

och här håller jag på med att äta upp elefantörefisken...

er

I Saigon passade vi på att se en vatten dockteater. Kul upplevelse. Aktörerna agerade under vattnet och var riktigt skickliga. Se gärna en sådan föreställning om ni kommer hit! 

En annan dag började vi med krigsmuseet inne i Saigon och for sedan ut till Co Chi tunnlarna. Starka upplevelser som klargjorde att fransmän och amerikanarna utförde fruktansvärda hemskheter gentemot den vietnamesiska befolkningen under Vietnamkriget. Fullt i klass med andra folkmord. Det värsta var nog när USA sprutade ut livsfarlig dioxin över landskapen. Många dog direkt men kanske värre var de fruktansvärda skador som uppstod på människor, inte bara direkt utan flera generationer framåt. Vi var på en fabrik där handikappade av olika slag kunde syssla med en del hantverk. Och där såg vi stympade och förvrängda kroppar.

Att se det enorma tunnelsystem som vietnameserna skapade utanför Saigon var intressant. Man byggde i tre etage och använde dem till både tillverkning, flykt och som utgångspunkt för strider mot fienden. Vi provade på att krypa ner i en trång tunnel med endast ett litet ledljus. Verkligen obehagligt trots att vi bara kröp ca tio meter. Men det var ruskigt varmt och klaustrofobi känslan var inte långt borta.

er

Tunnlarna var ca 50x80cm....och de var ändå förstorade för turister...

På vägen tillbaka till Saigon stannade vi vid ett Cao Dai tempel. Cao Dai är en tro baserad på sammansmältning av framförallt buddism, protestantism och konfutsianism. Ledorden är gud, rättvisa, kärlek och humanism.

Innifrån templet under en mässa. 

Avslutar igen med några ytterligare bilder. Denna gång från Saigon.

Cyklotur ner till hamnen en kväll när vi åt middag under en båttur Saigonfloden.

En klassisk gatsopare i Saigon. Man kastade alla sopor i rännstenen. Sedan kom gatsoparna och rensade på eftermiddagarna!

Två vietnamesiska kvinnor som säljer diverse frukt och mat vid en gatukorsning.

Kambodja

Phnom Phen.

Någon vi pratade med innan vi åkte iväg sa att man kunde "hoppa över" Phnom Phen om man besökte Kambodja. Tur vi inte lyssnade. Det var en härlig stad med vänliga människor och mycket kultur och historia. Livliga marknader och väldigt billigt att både äta och handla. Det sistnämnda får vi ju hoppa över som jag tidigare berättat. Lång resa och liten packning!!!

Vi började med att besöka The Royal Palace med sina stupor, vackra trädgårdar och en otroligt vacker silverpagod. Faktiskt ett helt golv i rent silver. Och även utsidan blänkte i silver.

Efter palatset gick vi ner till floden Tonle Sap som flyter fram genom staden. Man har skapat en mycket fin strandpromenad längs floden(som förresten flyter ihop med Mekongfloden lite längre ner). Vi letade upp FCC som är en mytomspunnen bar/restaurang och hotel alldeles vid kanten av floden. Journalister från hela världen sägs höll till här under framförallt sjuttio och åttiotalet. 

Där, på fjärde våningen med utsikt över staden och de båda floderna försökte vi känna in den atmosfär som kanske fanns under de krigiska åren Vietnamkriget höll på och som efterföljdes av de fanatiska Röda Khmerernas skräckvälde. Något som vi skulle lära oss mer om i morgon då vi bokat både krigsmuseet och Killing Fields. Men först intog vi någon liten drink och lite mat på FCC som avslutning på lördagen.

Utsikt från fCC(Foreign Correspondents Cafe') i Phnom Phen.

Söndagen började med att vår "egen" tuc tuc kille hämtade oss för en tur ut till Killing Fields. Detta besök hade flera av de vi pratat med sagt att man kunde avstå. Man menade att det räckte med att besöka genocide museum Tuol Sleng som ligger i staden. Men det håller vi inte med om. Visserligen är det en gropig och obekväm tur ut till Killing Fields men vi tyckte det var en oerhört stark upplevelse.

Vi har inga bilder från dena dag eftersom vi tyckte det kändes fel at fotografera alla de hemskheter som vi såg på båda ställena.

De röda khmererna och dess ledare Pol Pot inledde ett skräckvälde som varade mellan 1974-1979 under vilka år man torterade och dödade ca 1,7 miljoner, av den egna befolkningen. Ni kan så klart läsa mer om det på diverse sajter och böcker. Men att se denna likvideringsplats där benbitar och tygrester fortfarande tränger fram från massgravarna var ruskigt. Mycket autentiskt var kvar och man hade en slinga som förde oss runt olika ställen samtidigt som vi via et headset kunde lyssna på den förfärliga historien om mord och tortyr. Det fanns ca 300 "Killing Fields" i Kambodja varav detta var det största. Hit körde man bl à fångar som torterats i Tuol Sling det dåtida fängelset i Phnom Phen där man också dödade ett antal kambodjaner. Det var när det inte fick plats fler som man byggde platsen utanför staden.

När Pol Pot kom till makten rensade han Phnom Phen från människor som tvingadess ut på landsbygden för att göra tjänst i den kommunistiska staten. Alla intellektuella välutbildade och studenter ansågs som fiender till staten och fängslades eller dödades. Flera hudra tusen kambodjaner svalt ihjäl eftersom de inte kunde livnära sig på landsbygden alternativt dog av sjukdomar eller slavarbete. I slutets av sjuttiotalet när de röda khmererna gjort räder in i Vietnam föranledde det vietnameserna att gå in i Kambodja och så småningom störta röda khmererna regimen. Det märkliga är dock att Pol Pot inte blev fängslad direkt utan kunde leva fritt fram tills han dog över åttio år gammal. Men det är en annan historia.

Tuol Sling visade upp snarlika hemskheter men mer i form ab fotografier och nedskrivna berättelser. Men man fick också se de små trånga cellerna som fångarna förvarades i och alla de tortyredskap som användes . En dag med mycket starka upplevelser som vi behövde lite tid att smälta. 

Söndagen den 9 februari flög vi till Ho Chi Min City, Vietnam.

Kambodja

Siem Rep

Angkor Vat, det mäktiga templet som varit både hinduiskt och buddistiskt besökte vi först i solnedgången den onsdagen 5/2. Vi tog en tuc-tuc från Siem Rep som ligger ca en och en halv mil från Angkor Vat. Dagen efter lånade vi cyklar och använde en hel dag att utforska inte bara Angkor Vat utan också ett antal andra tempel. 

Angkor var ju faktiskt världens största stad en gång i tiden och det är ett jättestort område med med många olika typ av tempelbyggnader. Nedan är ett av våra favoriter Ta Prohm där djungeln har tagit över stora delar av tempelresterna.

Ett annat tempel som gjorde intryck på oss var Bayonne som finns i området Angkor Tom.

Här var det en speciell atmosfär som är svår att återge.

Efter Bayonne, när vi var som längst från SiemRep, fick jag punktering! Cyklarna var inte helt nya så det var ingen större överraskning att något hände med dem. Hur som helst så lyckades vi "fånga" en tuc-tuc som efter en viss diskussion, gick med på att ta cyklarna med och köra oss tillbaka till staden.

På kvällen gick vi ut i Siem Rep och åt Kambodjas nationalrätt, Amok. Den kan innehålla det mesta men oftast fisk, grönsaker och ris. Ofta kokas det i kokosmjölk och serveras i stora bananskal. I vår amok fanns förutom, fisk och skaldjur, kött av ox och fläsk.

Ser väl gott ut, eller hur!

Vår sista dag i Siem Rep hyrde vi en tuc tuc och åkte ut på landsbygden och besökte bortre delen av gamla Angkor, Bantey Ray.

Här kommer någon bild från Bantey Ray samt från landsbygden. Avslutar med en något speciell bild från en lokal toalett. Bilden fanns lite överallt i Kambodja!!

Något överlastad moped...

Sitt inte på toastolen!! Och duscha inte på toaletten!! (Det fanns en slang för sanitära ändamål!!)

Sipadan under water.

Tänkte bjuda på några ytterligare bilder från dyken på Sipadan.

Lion fish, kan vara vackra, eller hur!

Som ett akvarium, fast med koraller.

Sällsynt i våra vatten och faktiskt svår att hitta även här.

Hm, klurigt utseende! Men fräckt!

Avslutar med att säga hej tillsammans med en läcker sköldpadda....

Mabul, en liten ö sydväst om staden Samporna på Borneo

Efter 6 timmars bussresa från Sandakan anlände vi till Semporna och Scuba Junkies upphämtningsplats strax innan kl två den 30 jan.

Halv tre avgick båten ut till Mabul där vi bokat boende och ett antal dyk de närmaste fem dagarna. Jag skriver först och lägger sedan in ett antal bilder från dels ön och dels några dyk som jag gjorde med redan nämnd norrman!

Första dagen var ganska blåsig och Åsa fick en tuff start på sin dykkurs. Den blev inte riktigt klar men vi hade härlig snorkling tillsammans en av dagarna. Själv gjorde jag 11 dyk på fyra dagar. Så många dyk på så få dagar har jag aldrig gjort tidigare, men det var riktigt kul och vi har sett massor av olika koraler samt fiskar, krabbor, skaldjur, sköldpaddor och nutrians. Små varelser som finns i hur många variationer som helst.

Ön ligger en timmas båtfärd från Semporna och Scuba Junkie var en av två dykföretag på ön. Bra boende, god mat och dryck och en egen strand att slappa på gjorde att vi hade några sköna dagar till havs! Dykningen var i centrum och dagarna gick därför åt till i stort sett det. Och just så var det ju tänkt! Jag har redan berättat om ett av dyken och det blev lite dramatiskt. För övrigt gick alla dyk bra med en del ström då och då. En halv timmas färd från Mabul,med Scuba Junkies dykbåt ligger ön Sipadan. Den är världskänd för sina otroligt vackra korall rev och den kände franske undervattensfilmaren Jacques Cousteau har sagt att det är den bäst bevarade dykplatsen på 2000 talet. Och vi blev inte besvikna. Jag har dykt på en del platser men detta var de i särklass vackraste koraller jag sett live! Några större arter av fisk har jag sett på andra ställen men mångfalden på Sipadan var enorm. Ön är ET naturreservat och de företag som får dyka där har bara ett visst antal dyk om dagen. Det gör att man måste boka dyk där med något av företagen långt i förväg. Jag hade bokat hemifrån med Scuba Junkie flera månader tidigare. Vi gjorde fyra dyk där och hade lyckan att ha bra väder och goda siktförhållanden. Nu ska bi se om det går att lägga in lite bilder.

En glimt av Mabul från vår lilla terass.

Några fingerkoraller med inslag!

En revan som vilar på botten.

Nyfiken Green Turtel i närbild.

Vajande vita sjögräskoraler.

Har glömt namnet men visst är de fina!

Vi simmade igenom ett jättestim av baracuddor. Det var som en vägg och de rörde sig i virvlar. Vi lyckades hänga efter dem i ingefär en kvart.

Vi såg också ett gäng papegojfiskar. Visst har de roliga huvuden med bulan i pannan!

Och här gör jag ett fånigt försök att nudda någon av papegojfiskarna...

Man blir lite småtrött efter ett dyk. Skönt att blåsa luft i västen och flyta omkring lite i väntan på dykbåten!

Sedan när man kommer tillbaka till ön är det skönt att koppla av i hängmattan med en Blue lagun!

Ja, ja man ska vara försiktig med alkohol i samBand med att man dyker men en liten drink är helt ok. 

Lätt att förstå att vi var nöjda med vistelsen på Mabul som förresten ligger i Celebes Sea, en västlig del av Stilla Havet.

I morgon reser vi vidare mot Kambodja!