Någon vi pratade med innan vi åkte iväg sa att man kunde "hoppa över" Phnom Phen om man besökte Kambodja. Tur vi inte lyssnade. Det var en härlig stad med vänliga människor och mycket kultur och historia. Livliga marknader och väldigt billigt att både äta och handla. Det sistnämnda får vi ju hoppa över som jag tidigare berättat. Lång resa och liten packning!!!
Vi började med att besöka The Royal Palace med sina stupor, vackra trädgårdar och en otroligt vacker silverpagod. Faktiskt ett helt golv i rent silver. Och även utsidan blänkte i silver.
Efter palatset gick vi ner till floden Tonle Sap som flyter fram genom staden. Man har skapat en mycket fin strandpromenad längs floden(som förresten flyter ihop med Mekongfloden lite längre ner). Vi letade upp FCC som är en mytomspunnen bar/restaurang och hotel alldeles vid kanten av floden. Journalister från hela världen sägs höll till här under framförallt sjuttio och åttiotalet.
Där, på fjärde våningen med utsikt över staden och de båda floderna försökte vi känna in den atmosfär som kanske fanns under de krigiska åren Vietnamkriget höll på och som efterföljdes av de fanatiska Röda Khmerernas skräckvälde. Något som vi skulle lära oss mer om i morgon då vi bokat både krigsmuseet och Killing Fields. Men först intog vi någon liten drink och lite mat på FCC som avslutning på lördagen.
Söndagen började med att vår "egen" tuc tuc kille hämtade oss för en tur ut till Killing Fields. Detta besök hade flera av de vi pratat med sagt att man kunde avstå. Man menade att det räckte med att besöka genocide museum Tuol Sleng som ligger i staden. Men det håller vi inte med om. Visserligen är det en gropig och obekväm tur ut till Killing Fields men vi tyckte det var en oerhört stark upplevelse.
Vi har inga bilder från dena dag eftersom vi tyckte det kändes fel at fotografera alla de hemskheter som vi såg på båda ställena.
De röda khmererna och dess ledare Pol Pot inledde ett skräckvälde som varade mellan 1974-1979 under vilka år man torterade och dödade ca 1,7 miljoner, av den egna befolkningen. Ni kan så klart läsa mer om det på diverse sajter och böcker. Men att se denna likvideringsplats där benbitar och tygrester fortfarande tränger fram från massgravarna var ruskigt. Mycket autentiskt var kvar och man hade en slinga som förde oss runt olika ställen samtidigt som vi via et headset kunde lyssna på den förfärliga historien om mord och tortyr. Det fanns ca 300 "Killing Fields" i Kambodja varav detta var det största. Hit körde man bl à fångar som torterats i Tuol Sling det dåtida fängelset i Phnom Phen där man också dödade ett antal kambodjaner. Det var när det inte fick plats fler som man byggde platsen utanför staden.
När Pol Pot kom till makten rensade han Phnom Phen från människor som tvingadess ut på landsbygden för att göra tjänst i den kommunistiska staten. Alla intellektuella välutbildade och studenter ansågs som fiender till staten och fängslades eller dödades. Flera hudra tusen kambodjaner svalt ihjäl eftersom de inte kunde livnära sig på landsbygden alternativt dog av sjukdomar eller slavarbete. I slutets av sjuttiotalet när de röda khmererna gjort räder in i Vietnam föranledde det vietnameserna att gå in i Kambodja och så småningom störta röda khmererna regimen. Det märkliga är dock att Pol Pot inte blev fängslad direkt utan kunde leva fritt fram tills han dog över åttio år gammal. Men det är en annan historia.
Tuol Sling visade upp snarlika hemskheter men mer i form ab fotografier och nedskrivna berättelser. Men man fick också se de små trånga cellerna som fångarna förvarades i och alla de tortyredskap som användes . En dag med mycket starka upplevelser som vi behövde lite tid att smälta.
Söndagen den 9 februari flög vi till Ho Chi Min City, Vietnam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar