Lite mer Roatan!

Hade egentligen inte tänkt blogga mer om Roatan men kan inte låta bli att visa några bilder från sista dagen på ön. Vi hyrde en scooter och hamnade plötsligt mitt i en arme' av Iguaner!

Tur att vi inte är lättskrämda...

Men visst ser de ganska kramvänliga ut, eller.....

Åtminstone gillade de att krama varandra....

Oj då, han har satt mangofrukten i halsen...

När vi väl tagit oss igenom alla Iguanfamiljer, sa vi hej till två pratande papegojor innan vi for vidare.

Fast vi förstod inte mycket av vad de pratade om! Mest goja tror jag....

Se'n glömde jag visa några av foton från under vattnet.

T ex detta kära par som gled förbi oss.

Och vår kompis "Groper troper" som följde efter vart vi än simmade!

Avslutar med ännu en Squide, bläckfisk med tio armar som är en delikatess i dessa farvatten.

Sorgligt nog måste vi nog lämna denna underbara ö i morgon, om inget oförutsett inträffar.

Vår sista destination, New York väntar runt hörnet.

Roatan, Honduras

Svenska myndigheters uppfattning om att turista i Honduras är inga vackra ord. Man varnar för kriminalitet och turister uppmanas att vidta extra försiktighetsåtgärder när man färdas genom landet. Men samtidigt skriver man att öarna i Karibiska havet inte är lika utsatta och att man där kan känna sig ganska säker. Strax efter att vi landade på Roatan läste vi i en turistbroschyr om kriminalitet på ön! Man skulle inte vara på ett antal platser efter mörkrets inbrott och inte vandra själv på ensliga platser osv!

Efter snart en vecka här vill vi inte lämna ön!

Vi bor alldeles vid en vacker vit sandstrand med underbara korallrev bara 50 m från stranden! I vattnet är det 28 grader och i luften 32! En perfekt semestervecka med snorkling, dykning, paraplydrinkar och slappa dagar i hängmattan strax ovanför vattenytan.

Så just nu funderar vi på hur vi ska kunna stanna kvar här en månad till eller så....för nu är vi verkligen på semester...

Får se om det går men antar att chefen, Sofia m fl kanske inte tycker att det är en så god ide'? Eller så tycker dom det!

Skickar med lite bilder från havet utanför Roatan. Börjar med några fina korallbilder.

Man är ju inte proffs på undervattenfoto....

Men visst är det läckra färger!

Fingerkoraller!

Med inslag av en liten akvariefisk!

Mötte ett färgglatt fiskstim på en snorklingstur!

Och så dök det plötsligt upp en baracuda, en bit bort.

Strax efter hälsade jag på en Parrotfisk(papegojfiskar).

Trumpetfisken är en rolig krabat. 

Ja så höll det på mest hela tiden när man dök eller snorklade.

På kvällen kunde man följa solen nedgång i Karibiska sjön.

Och på dagen inta ställning på den fina beachen.

Får bli mer text till nästa inlägg! Men bilder talar ju också, eller hur!

Panama

Det finns inte så många reseguider om Panama. Hittade en del på nätet men annars är det Lonely Planet som gäller. Men de är för många och för tunga!! för våra ryggsäckar.

Vi hade ändå prickat in några intressanta platser och så klart en tur på Panamakanalen. Det blev tio dagar totalt och det är vi glada för. Panama som också var en spansk koloni blev självständigt 1903 då landet faktiskt tillhörde Colombia. Landet har lite drygt tre miljoner inv och är till ytan lite mer än en sjättedel av Sverige. Ändå finns här massor av fina platser att besöka. Det tropiska klimatet och den långa regnperioden (maj-nov) kan ibland försvåra för turister.

Vi landade i Panama city den 25 maj men fortsatte direkt till en liten stad i norr som heter Boquete. Här hade vi bokat in ett besök på en kaffefarm. Staden ligger på 1200m så temperaturen var ganska dräglig. 

Farmens namn var Finca la milagrosa och här odlar man åtta olika sorters kaffe. Den mest kända är Geisha, som ska vara en av världens dyraste och bästa kaffesort. Panama, som är en liten kaffeproducent, satsar istället på kvalitetskaffe och exporterar endast till Europa och USA.

Kaffebuskens frukt ska vara riktigt djupt röd innan man skördar. 

Innan den blir röd är den grön. Man skördar bäst under tidig vår men ibland senare under försommaren.

Rostninbgen kan gå till på olika sätt men man brukar dela in de rostade bönorna i tre huvudgrupper: American, som är ljusast och med mest koffein(det är därför som amerikanerna oftast blandar ut sitt kaffe till nästan smaklöst ibland!), French, som är medelrostat, och sedan Italian, som är mörkast och starkast.

Innan man rostar bönorna ligger de på tork i allt från en vecka till femton dagar beroende på hur varmt det är.

När vi varit ute och tittat på kaffebuskarna och gått igenom processen fram till rostning(maskinen till höger) så erbjöds vi nyrostat, nybryggt panamakaffe! Det du, Jörgen L på IT..........

Vi tog buss till Amirante dagen efter. Detr är en liten by vid Karibiska sjön, i norra Panama. Där bytte vi till vattentaxi ut till Bocas de Toro. En av några riktigt fina öar i Bay Islands. Där hade vi bokat in oss på Hotel El Limbo som ligger alldeles vid vattenkanten. Måltiderna intogs ca en och en halv meter från vattnet. Helt underbart.

Utsikt mot havet.

Framsidan av El Limbo. Jo, man måste ha panamahatt i Panama....

Dagen efter tog vi en vattentaxi tillbaka till Amirante för en dagtur till en Cacao plantage en bit utanför staden. Det blev en minnesrik dag med klättring uppför en bergssida där man odlade cacaoträden. Och när vi var mitt inne i regnskogen öppnade sig himlen och ett ösregn drog in över området. Och då kändes det bra att ta fram regncapen som jag släpat med från Sverige (och som jag tänkt slänga x antal tillfällen).

Jätteintressant att se och höra om hur man odlar cacaobönor och sedan processen fram till cacaopulver. Att det sedan ingick en lunch med supergoda lokala rotfrukter, grönsaker och kyckling gjorde inte saken sämre. På seneftermiddagen återvände vi till Bocas de Toro.

Här några mogna cacaofrukter.

Och här torkar man cacaobönorna efter att man plockat ut dem ur frukterna.

Sedan kan man rosta bönorna över öppen eld...

Och sedan är det bara att mala ner dem till cacaopulver! Vi provsmakade bönorna innnan och de smakar faktiskt väldigt gott. Vi köpte dessutom med oss lite cacaopulver. choklad och lite bönor.

Men vi var inte nöjda med detta! Dagen efter, på natten, hade vi bokatt en tur till en strand på andra sidan ön, där man kan se sköldpaddor komma upp och lägga sina ägg i skydd av mörkret. Vi var där med vår guide och ytterligare tre personer ca klockan tio pm. Det var "nattsvart" och bara guiden fick använda ficklampa (endast rött ljus, annars kunde man skrämma bort sköldpaddorna).

Det blev en lång och mödosam vandring i den tjocka sanden. Vinden var stark och vågorna slog upp mot sandstranden bara någon meter från där vi gick. Och efter ungefär en halvtimma hade vågorna kommit så långt in på stranden så vi var tvungna att vada i vattnet på vissa ställen. Och eftersom endast guiden hade ficklampa blev det ett antal "felsteg" i den mörka natten, vilket gjorde att vi ganska snart var genomblöta upp över vaderna. Ja, ja, det hade väl inte gjort något om vi fått se någon eller några sköldpaddor (det handlade om lädersköldpaddor som kan bli upp till drygt två meter långa och väga över 500 kilo!!!!).

Men vi såg inte en enda sköldpadda och efter ca två timmars vandring längs den vindpinande stranden där det dessutom börjat åska med vackra!! blixtrar som lyste upp natthimlen, så bestämde guiden att vi måste avbryta! Trist men inte mycket att göra åt. 

Nästa dag blev det åter bra väder och då tog vi en båttur i skärgården och upplevde både vackra stränder och rikt djurliv.

T ex denna läckra krabba som en snorkelkamrat plockade upp.

Eller denna tjusiga vita sjöborre som jag hittade.

Men vi hittade också vackra stränder där vi var ganska ensamma....

Vi stannade på Bocas de Toro i tre dagar och flög sedan tillbaka till Panama city. Där hade vi fyra nätter innan näst sista destinationen, Roatan utanför Honduras.

Panama city var ännu en stad som gjorde gott intryck på oss. Nu började vår nertrappning inför de sista veckorna av vår resa, så vi hade inte bokat in mer än några enstaka turer här. Det blev en båttur på Panamakanalen och en härlig rundvandring i den gamla delen av staden, Antiqo vejo. Jo, så blev det lite shopping också! Det finns några stora shoppingcentra i Panama city och priserna är låga, riktigt låga!

I Panamakanalen mötte vi några riktigt stora containerfartyg...

...som precis fick plats i slussarna. Och som blir dragna av små lok genom, två på varje sida. Panama tar in 6 miljoner dollar varje dag.....i avgifter från båtar som trafikerar kanalen!! Ett kryssningsfartyg betalar ca 350 000 dollar för att passera!! Inte konstigt att en kryssning kostar.

I Panama city flödar grafittikonsten, precis som i sydamerika.

Och i Antiqo vejo möts gammalt...

...med nytt. En stadsdel som tills nyligen varit väldigt nergången men som nu håller på att restaureras och som redan är mysig att promernera runt i. Den ligger alldeles vid havet och från flera platser har man utsikt över Panama city.

Det fanns mycket mer att se och uppleva i och runt Panama city. Men det får bli en annan gång. Panama som land har väldigt mycket att erbjuda och man skulle utan vidare kunna resa runt här ytterligare någon vecka. Landet har ju skärgård både i Stilla havet och Karibiska havet samt dessutom massor av spännande platser inne i landet.

Cusco, Machu Pichu, Ollantaytambu,Aguas Calientes och Nasca i Peru

Kanske lite märkligt att börja med en bild från en kväll med live musik i Cusco. Men det var riktigt bra ös på Hostal Kokopellis music bar! Man började med "You really got me" en gammal Kinks låt och fyllde på med "Wild thing", "Emotionell rescue" och "The wall" av Pink Floyd. Så det passade verkligen vår ålder! Efter ungefär en timmas spelning ropade killen till vänster(en begåvning på gitarr) "free shots" och då bar det iväg till baren för att fylla på glasen. Ja, alltså för de som ville. Vi tog det lite lugnare än ungdomarna men vi njöt av gammal god rock musik.

Cusco är en stad med ca en halv mijlon inv och med massor av turister som antingen är på väg till Machu Pichu  eller har varit där och sedan fastnat i sta`n. Inte konstigt för här finns väldigt mycket att göra, både på dagar och kvällar. Vi var här fyra dagar och hann med både rundtur i staden och besök på olika Inkalämningar utanför staden. Den mest intressanta var Saqsayhuaman, eller pumans huvud som ligger strax ovanför Cusco på 3600m. Egentligen är det ett fort som skulle vakta den gamla Inkahuvudstaden Cusco från överfall. Härifrån har man en underbar utsikt över både Anderna och staden. Det mest facinernade med platsen är de stora stenblocken som man byggt ihop utan att få  emellan ett knivblad. Precisionen i arbetet är imponerande. Detta kan man också se nere i Cusco bl a vid en plats som kallas för "the twelve angel stone". Ett stenblock med tolv hörn har passats ihop med andra stenar utan att man kan sticka in ett A4 blad!

Här kommer några bilder från Cusco.

Visst är det ganska bra gjort att få till dessa stenformationer utan skarvar, på 12,1300-talet!

Här "tolvhörnsstenen" i Cusco.

Torget. Plaza de armos, med katedralen. Anderna i bakgrunden. Staden som alltså var huvudstad i  Inkariket. Ett rike som byggdes upp från 1200-talet och sträckte sig från södra Chile, norra argentina, över Bolivia in i Peru och delar av Colombia. Men Inkariket blev inte så gammalt. På 1500-talet kom spanjorerna med Pizzaro i spetsen och besegrade indianerna med hjälp av både list, lurendrejeri och våld. Spanjorerna lade dessutom beslag på enorma mängder guld som man skeppade till Spanien. En guide berättade för mig att katedralen i Cusco var helt klädd i guld och när spanjorerna kom trodde de inte sina ögon. Men snart nog monterade man ner guldet och idag kan man inte se några spår efter det.

Hade man tur fick man hålla ett lamm och bli fotograferad tillsammans med Indiankvinnor i folkdräkter.

Efter dagarna i Cusco tåg vi tåget till Aguas Calientes och därifrån buss upp till Mach Pichu. 

Tågresan från Cusco till Aguas Calietes tog ca två timmar och bjöd på storslagna vyer genom vagnarnas stora sidofönster och (lite coolt) glastak så att man såg bergen runt omkring.

Machu Pichu var just så magiskt som vi föreställt oss. Denna bergsstad som byggdes någon gång på 1400-talet var överklassens "retreat" på den tiden. Staden som ligger på en platå 2500m uppe i Anderna har tre bergssidor som stupar ca 350m ner i djupet. Det finns över 100 trappor som förenar stadens tempel, palats och boningshus. Vi vandrade upp till The Sun Gate på 2700m och fick denna utsikt. Just då kom det lite duggregn vilket fick solen att lysa på ett läckert sätt över platån.

Det blev lite klättring på väg upp. Men man fick lön för mödan.

En närbild på en del av bosättningarna.

Uppe från "The sun gate" kunde man se grusvägen som slingrar sig upp mot Machu Pichu platån.

Det tog nästan en hel dag att gå omkring och njuta av detta mäster byggnadsverk. Vi tog sista bussen ner till Aguas Calientes och stannade där över natten. Denna lilla stad gjorde inget större avtryck och den är inte särskilt gammal. Den byggdes upp i samband med att man utvecklade turismen till Machu Pichu.

Men dagen efter stannade vi i en annan liten stad, Ollantaytambu, som var en riktig pärla. Staden som är en gammal Inkabosättning har kvar den gamla karaktären och det finns också flera Inkalämningar att besöka runt staden. Vi var på en av dem, "Fortaleza de Ollantaytambu".

Här Fortaleza sedd uppifrån med staden och marknaden i bakgrunden.

Och från sidan med utsikt över berg och dal.

Nascalines

Vi har sett en del mytiska och mystiska platser och företeelser under resan men Nascalinjerna slår det mesta. 

För mellan 2000 och 2500 år sedan skapades ett antal figurer och linjeformationer uppe på en högplatå i Anderna, Peru. Och det är inte vilka figurer som helst. Exakt parallella kilometerlånga linjer en astronaut, en apa, flera olika fåglar och mycket mer. Allt över en yta på ca 450 kvadratkilometer!!!

Och det ingen forskare ännu har listat ut, är hur nascafolket kunde skapa dessa figurer med sådan enorm precision för 2500 år sedan. Och varför man gjorde det? Syftet alltså. Det finns teorier om att folket ville tala med gudarna och be om regn. I detta område är det ökenklimat och det kommer bara några mm regn - om året! Troligen har människorna dragit sig längre ner i dalarna för att överleva vissa tider. En annan teori är att man har skrapat in en typ av kalender i marken men som sagt trots en hel del forskning har man inte löst gåtan. Däremot har man med hyffsad säkerhet kunnat fastställa varför inristningarna finns kvar och inte försvunnit med åren. Det beror på det speciella klimat som finns här. Fukt från Stilla havet drar ibland in över platån som då tillsammans med sanden i marken "bränner" fast ristningarna. Någon annan kan säkert förklara detta bättre än jag! Men det märkliga är att djupet av ristningarna inte är mer än max 30cm, några figurer bara en decimeter!!!! Och ändå är de bevarade så många hundra år!!

För att kunna se dessa stora figurer måste man upp i luften en bit...alltså flyga, vilket vi gjorde. Man flyger på 800-1000m över området och så gör piloten, nästa 90 gradiga svängar åt höger och vänster så att man kan se formationerna från båda sidor. Lite "läskigt" att nästan sitta i sidledd i svängarna men en otroligt häftig upplevelse att se de enorma formationerna. 

Och just att man måste upp i luften för att se formationerna gör det än mer mystiskt hur man kunde rista in dem så exakt från jordytan!

Vi tog bussen från Lima till den lilla staden Nasca. Det tog 8 timmar men så var det en lyxbuss med video, internet, musik och mat vid flera olika tillfällen. Har aldrig åkt lyxigare buss!!! Vi sov över en natt och var på en mysig liten restaurang som låg vid det lilla torget. Där blev vi bjudna på den peruanska specialiteten, pisco sour. En alkoholhaltig dryck gjord på vindruvor och i just form av "sour" smaksatt med vispad äggvita och lime!

Maria Reiche, Tyskland, är den forskare som lagt ner mest tid på att lösa gåtan med Nascalinjerna. Och det måste varit ödet som gjorde att hon hamnade där. Ty Maria var lärare i Cusco på 1930-talet och i samband med en olycka där, då hon undersökte inkabosättningar, fick hon amputerat ett finger.

När hon senare kom till Nasca och hittade alla ristningarna visade det sig att på de händer som fanns med bland figurerna, fanns det bara fyra fingrar på den ena handen!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Som på denna bilden. Kolla vänsterhanden!!

Det var svårt att ta bra bilder med små kompaktkameror genom fönstret i flygplanet. Men här har jag fångat en kolibrifågel till vänster. Man kan ju se hur exakt linjerna är ristade åt olika håll!

Och här en ganska otydlig apa vars svans är uppsnurrad vilket ska symbolisera vattenakvedukter som nascafolket också byggde.

Det får avsluta Peru delen av vår resa. Men visst kittlar det av mystik, inte bara vid Nasca utan på många platser i de peruanska Anderna. Vi återkommer gärna för att lära oss mer om dessa gamla kulturer.