Cusco, Machu Pichu, Ollantaytambu,Aguas Calientes och Nasca i Peru

Kanske lite märkligt att börja med en bild från en kväll med live musik i Cusco. Men det var riktigt bra ös på Hostal Kokopellis music bar! Man började med "You really got me" en gammal Kinks låt och fyllde på med "Wild thing", "Emotionell rescue" och "The wall" av Pink Floyd. Så det passade verkligen vår ålder! Efter ungefär en timmas spelning ropade killen till vänster(en begåvning på gitarr) "free shots" och då bar det iväg till baren för att fylla på glasen. Ja, alltså för de som ville. Vi tog det lite lugnare än ungdomarna men vi njöt av gammal god rock musik.

Cusco är en stad med ca en halv mijlon inv och med massor av turister som antingen är på väg till Machu Pichu  eller har varit där och sedan fastnat i sta`n. Inte konstigt för här finns väldigt mycket att göra, både på dagar och kvällar. Vi var här fyra dagar och hann med både rundtur i staden och besök på olika Inkalämningar utanför staden. Den mest intressanta var Saqsayhuaman, eller pumans huvud som ligger strax ovanför Cusco på 3600m. Egentligen är det ett fort som skulle vakta den gamla Inkahuvudstaden Cusco från överfall. Härifrån har man en underbar utsikt över både Anderna och staden. Det mest facinernade med platsen är de stora stenblocken som man byggt ihop utan att få  emellan ett knivblad. Precisionen i arbetet är imponerande. Detta kan man också se nere i Cusco bl a vid en plats som kallas för "the twelve angel stone". Ett stenblock med tolv hörn har passats ihop med andra stenar utan att man kan sticka in ett A4 blad!

Här kommer några bilder från Cusco.

Visst är det ganska bra gjort att få till dessa stenformationer utan skarvar, på 12,1300-talet!

Här "tolvhörnsstenen" i Cusco.

Torget. Plaza de armos, med katedralen. Anderna i bakgrunden. Staden som alltså var huvudstad i  Inkariket. Ett rike som byggdes upp från 1200-talet och sträckte sig från södra Chile, norra argentina, över Bolivia in i Peru och delar av Colombia. Men Inkariket blev inte så gammalt. På 1500-talet kom spanjorerna med Pizzaro i spetsen och besegrade indianerna med hjälp av både list, lurendrejeri och våld. Spanjorerna lade dessutom beslag på enorma mängder guld som man skeppade till Spanien. En guide berättade för mig att katedralen i Cusco var helt klädd i guld och när spanjorerna kom trodde de inte sina ögon. Men snart nog monterade man ner guldet och idag kan man inte se några spår efter det.

Hade man tur fick man hålla ett lamm och bli fotograferad tillsammans med Indiankvinnor i folkdräkter.

Efter dagarna i Cusco tåg vi tåget till Aguas Calientes och därifrån buss upp till Mach Pichu. 

Tågresan från Cusco till Aguas Calietes tog ca två timmar och bjöd på storslagna vyer genom vagnarnas stora sidofönster och (lite coolt) glastak så att man såg bergen runt omkring.

Machu Pichu var just så magiskt som vi föreställt oss. Denna bergsstad som byggdes någon gång på 1400-talet var överklassens "retreat" på den tiden. Staden som ligger på en platå 2500m uppe i Anderna har tre bergssidor som stupar ca 350m ner i djupet. Det finns över 100 trappor som förenar stadens tempel, palats och boningshus. Vi vandrade upp till The Sun Gate på 2700m och fick denna utsikt. Just då kom det lite duggregn vilket fick solen att lysa på ett läckert sätt över platån.

Det blev lite klättring på väg upp. Men man fick lön för mödan.

En närbild på en del av bosättningarna.

Uppe från "The sun gate" kunde man se grusvägen som slingrar sig upp mot Machu Pichu platån.

Det tog nästan en hel dag att gå omkring och njuta av detta mäster byggnadsverk. Vi tog sista bussen ner till Aguas Calientes och stannade där över natten. Denna lilla stad gjorde inget större avtryck och den är inte särskilt gammal. Den byggdes upp i samband med att man utvecklade turismen till Machu Pichu.

Men dagen efter stannade vi i en annan liten stad, Ollantaytambu, som var en riktig pärla. Staden som är en gammal Inkabosättning har kvar den gamla karaktären och det finns också flera Inkalämningar att besöka runt staden. Vi var på en av dem, "Fortaleza de Ollantaytambu".

Här Fortaleza sedd uppifrån med staden och marknaden i bakgrunden.

Och från sidan med utsikt över berg och dal.

Nascalines

Vi har sett en del mytiska och mystiska platser och företeelser under resan men Nascalinjerna slår det mesta. 

För mellan 2000 och 2500 år sedan skapades ett antal figurer och linjeformationer uppe på en högplatå i Anderna, Peru. Och det är inte vilka figurer som helst. Exakt parallella kilometerlånga linjer en astronaut, en apa, flera olika fåglar och mycket mer. Allt över en yta på ca 450 kvadratkilometer!!!

Och det ingen forskare ännu har listat ut, är hur nascafolket kunde skapa dessa figurer med sådan enorm precision för 2500 år sedan. Och varför man gjorde det? Syftet alltså. Det finns teorier om att folket ville tala med gudarna och be om regn. I detta område är det ökenklimat och det kommer bara några mm regn - om året! Troligen har människorna dragit sig längre ner i dalarna för att överleva vissa tider. En annan teori är att man har skrapat in en typ av kalender i marken men som sagt trots en hel del forskning har man inte löst gåtan. Däremot har man med hyffsad säkerhet kunnat fastställa varför inristningarna finns kvar och inte försvunnit med åren. Det beror på det speciella klimat som finns här. Fukt från Stilla havet drar ibland in över platån som då tillsammans med sanden i marken "bränner" fast ristningarna. Någon annan kan säkert förklara detta bättre än jag! Men det märkliga är att djupet av ristningarna inte är mer än max 30cm, några figurer bara en decimeter!!!! Och ändå är de bevarade så många hundra år!!

För att kunna se dessa stora figurer måste man upp i luften en bit...alltså flyga, vilket vi gjorde. Man flyger på 800-1000m över området och så gör piloten, nästa 90 gradiga svängar åt höger och vänster så att man kan se formationerna från båda sidor. Lite "läskigt" att nästan sitta i sidledd i svängarna men en otroligt häftig upplevelse att se de enorma formationerna. 

Och just att man måste upp i luften för att se formationerna gör det än mer mystiskt hur man kunde rista in dem så exakt från jordytan!

Vi tog bussen från Lima till den lilla staden Nasca. Det tog 8 timmar men så var det en lyxbuss med video, internet, musik och mat vid flera olika tillfällen. Har aldrig åkt lyxigare buss!!! Vi sov över en natt och var på en mysig liten restaurang som låg vid det lilla torget. Där blev vi bjudna på den peruanska specialiteten, pisco sour. En alkoholhaltig dryck gjord på vindruvor och i just form av "sour" smaksatt med vispad äggvita och lime!

Maria Reiche, Tyskland, är den forskare som lagt ner mest tid på att lösa gåtan med Nascalinjerna. Och det måste varit ödet som gjorde att hon hamnade där. Ty Maria var lärare i Cusco på 1930-talet och i samband med en olycka där, då hon undersökte inkabosättningar, fick hon amputerat ett finger.

När hon senare kom till Nasca och hittade alla ristningarna visade det sig att på de händer som fanns med bland figurerna, fanns det bara fyra fingrar på den ena handen!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Som på denna bilden. Kolla vänsterhanden!!

Det var svårt att ta bra bilder med små kompaktkameror genom fönstret i flygplanet. Men här har jag fångat en kolibrifågel till vänster. Man kan ju se hur exakt linjerna är ristade åt olika håll!

Och här en ganska otydlig apa vars svans är uppsnurrad vilket ska symbolisera vattenakvedukter som nascafolket också byggde.

Det får avsluta Peru delen av vår resa. Men visst kittlar det av mystik, inte bara vid Nasca utan på många platser i de peruanska Anderna. Vi återkommer gärna för att lära oss mer om dessa gamla kulturer.