Chitwan national park, Nepal

Chitwan

Sex timmar i en s k turistbuss på slingriga s k vägar får man tåla om man ska vara med om möten med djungelns vilda djur. Wildlife adventure resort, som ligger inne i naturreservatet, välkomnade oss med ett glas mango juice och ett rum som hade utsikt mot floden in i reservatet. Enkelt men helt ok boende. Vi hade precis satt ner våra väskor och pustat ut efter bussresan när någon ropade "rino, rino". En noshörning hade bestämt sig för att ta ett dopp precis vid floden nedanför vårt resort. Vilken start på besöket!

Redan på eftermiddagen när vi kom tog vår guide med oss på en vandring genom den närliggande byn där Tharufolket bodde i enkla lerhyddor gjorda av bambupinnar och hemgjord lera som fyllnadsmaterial. Intressant att höra om hur folket livnärde sig på självhushållning och lite hantverk. Vi vandrade också en bit längs floden och såg en del olika fågelarter. 

Dag två bar det iväg in i den vilda djungeln sittande på elefantryggen. Vi var fyra personer i varje elefantkorg.

Efter ca 45 minuter hade vi sett några apor, hjort och spräcklig rådjur. Men då dök plötsligt tre noshörningar upp från ingenstans. Lite "skary" att sitta på elefantryggen och titta ner på dessa djur med sina tjocka "pansarplåtar" som huden liknar. Och detta på ett avstånd av 3-5 meter! Några minuter senare såg vi en stor hane med sitt mäktiga horn på tio meters avstånd. De kan vara ganska aggressiva så elefantryttaren valde att se till att elefanten lugnt lunkade därifrån!!! Ja, den två timmars långa turen var också värt ont i rumpan och ryggen. Det är ingen bekväm ritt!! Noterade att den nepalesiska "chauffören" styrde elefanten med att trycka sina fötter/tår bakom de stora öronen. För övrigt behövde han inget annat att hålla sig i....

På eftermiddagen besökte Åsa och jag själva den lilla lokala skolan i byn. Vi träffade "rektorn" och blev visade lokaler och klassrum. Barn i första till femte klass. Vi hälsade på i de olika klasserna och barnen sjöng nepalesiska sånger för oss. Avslutade med att byta mejladress med rektorn som hade skolans enda dator. Hoppas kunna visa bilder på hur ytterst spartanskt skolan hade det. Denna var ju kommunal och öppen för alla. Inne i Saura, närmsta stad fanns privatskolor för de som hade råd.

Tredje dagen tog guiden med oss först på en kanotfärd längs floden och sedan en vandring två timmar genom djungeln fram till platsen där man föder upp elefanterna som sedan antingen bär turister på ryggen(honorna) eller blir arbetare (hanarna eftersom de är mer aggressiva och därför inte kan användas för djungelsafari). Får vid senare tillfälle berätta hur det går till när man blir fler elefanter i "hänget". Ytterst intressant hur parningen och tiden därefter går till!

Kanotfärden blev spännande när guiden berättade att man inte skulle doppa händerna i floden. Det finns två olika arter krokodiler i floden. En ofarlig men en som kan attackera människor. Vi startade färden halv tre på eftermiddagen för då ligger krokodilerna oftast på strandkanten och solar sig. De letar föda mer på natten och morgonen! Mycket riktigt såg vi 10-15 krokodiler på ett avstånd av ca fem, tio meter från kanoten. De såg ganska snälla ut i solgasset utom en som gapade med sina stora käftar mot oss! Mindre spännande men fascinerande var alla fågelarter. Påfågel, hägrar, örn m fl.

Vi hoppade i land efter en timma och började vandringen genom djungeln. Tyvärr såg vi ingen tiger men väl två noshörningar, vildsvin, hjort och några apor. Termitstackar var det gott om.

Väl framme vid elefanthänget kunde vi i lugn och ro beskåda hur hon elefanterna rådde om sina babyelefanter!! Vilken dag...

Att bussresan tillbaka till Katmandu tog sju timmar gjorde inte så mycket efter alla upplevelserna. I morgon lämnar vi Nepal och reser vidare till Sidney(några dagar) och sedan Nya Zeeland och campervan i tio dagar. Vi hörs.