Borneo, Sandakan och Sepilok

Borneo, Sandakan och Sepilok

Vi flyger ju väldigt mycket under vår resa och det är så klart blandade upplevelser. Flygningen över Borneos djungler är en av de finaste hittills. Mäktigt breder den ut sig över stora delar av ön. Landtransport sker huvudsakligen runt kusterna där man faktiskt har bra vägar.

Den 29 jan landade vi i Sandakan, en liten kuststad på norra Borneo. Vi tog en taxi direkt till en liten ort (Sepilok) inne djungeln en bit norr om Sandakan. Här stannade vi en natt för att göra ett besök på ett "rehab center" för orangutanger som hittats övergivna i djungeln. Orangutangerna är utrotningshotade och 1961 bestämde områdets styrande att starta Sepilok Orangutang Rehabilitation Center. De små apbarnen har antingen blivit övergivna av mamman eller som det tyvärr ofta är, har mamman blivit skjuten av tjuvjägare. Det är en lång process innan aporna kan släppas fria igen eftersom de inte fått lära sig det vilda livet på ett naturligt sätt. Man gör ett jättejobb på centret för att sakta men säkert återanpassa aporna till deras naturliga tillvaro. Många volontärarbetare hjälper till att sköta om de små orangutangerna som ibland hinner bli riktigt stora innan de klara sig själva. När vi gick runt i centrat hoppade en av aporna ner bland oss och vi fick några fina bilder. Passar också på att visa några bilder på några Sunbear som fanns i närheten.

Rätt söt, eller hur!

En Sunbear(solbjörn) liknar lite en koala. Liten och söt men med vassa klor.

Här tränas det lianklättring...

Och här dricker vi lite kokosmjölk direkt från nöten på väg från orangutangerna tillbaka till vårt boende.

Borneo, Malaysia

Ett litet äventyr i nätheten av ön Mabul, utanför Borneos sydvästkust.

Innan jag berättar om vårt besök i djungeln hos orangutangerna måste jag återge en något dramatisk händelse i samband med ett dyk utanför Mabul.

Vi var tre par och en dykguide som skulle göra ett dyk på ca 20 meter. Ett japanskt par, en kinesisk tjej, en norrman, guiden och jag. Norrmannen och jag var ett "par" tjejen och guiden ett och japanerna var ett par. Man dyker ju alltid i par fast man håller ihop som grupp.

Det började lugnt med att vi gick ner på 10-15 meter och gled iväg. Vi såg vackra koraller, diverse olika fiskar, sköldpaddor mm. Men efter ungefär en kvart började det bli ganska strömt. Man hade sagt åt oss i förväg att vara uppmärksamma på det och hålla ihop gruppen om strömmen tog i. Jag kände direkt när det tog fart och både normannen och jag fick simma lite mot strömmen för att inte dras iväg. Guiden hade fullt upp med den kinesiska tjejen som nog var ganska ovan vid strömmar och det var japanerna också!

Strömmar är alltid luriga efttersom de kan skifta snabbt och ibland dra neråt och ibland uppåt. Det är intre bra att strömmen drar dig uppåt för då kan du inte gå ner igen utan måste antingen avsluta dyket eller fortsätta på grundare vatten. Men om strömmen drar dig neråt är det värre. Framförallt om det är 60-70 meter djupt utanför revet, under dig!

Plötsligt såg jag att det japanska paret med god fart utan att kunna stanna drev förbi både norrmannen och mig samt guiden och tjejen, neråt mot det okända!!!

Som ni förstår går det ju inte att prata med varandra där nere så dykguiden pekade på oss och menade att vi skulle hålla oss fast i någon korall. Vi lyckades hitta ett ställe att hålla oss vid och guiden lotsade dit tjejen och gav sig iväg efter japanerna. Vi var då på 18 meters djup.

Det finns en regel som säger att om något händer under ett dyk och man blir själv ska man vänta i en minut och sedan sakta ta sig uppåt mot ytan. Som tur var hade norrmannen en dykarklocka, det hade varken tjejen eller jag. Vi väntade först en minut, tecknade åt varandra att vänta ytterligare någon. Vi ville ju helst inte avbryta dyket! Men efter fyra minuter och guiden inte hade kommit tillbaka så bestämde vi att vi måste avbryta dyket och ta oss upp till ytan.

Sakta började vi uppstigningen genom att simma uppåt, medströms. När vi var på tio meter dök plötsligt guiden upp och teckande åt oss att fortsätta dyket på den nivån vi var på. Ingen av oss visste då vart japanerna tagit vägen men guiden simmade fram till oss och tog våra händer samtidigt som han gjorde ok tecknet.

När jag stack upp huvudet ovanför vattenytan efter avslutat dyk, ropade jag till guiden "where are they"?

Han pekade då på dykbåten och där satt de båda japanerna (en kvinna och en man) och väntade på att vi skulle kliva ombord!

Guiden hade hunnit ifatt dem på 28 meters djup!!! och lotsat dem upp till ytan innan han kom tillbaka till oss. När vi satt i dykbåten på väg tillbaka till Mabull kom han fram och tackade oss för att vi uppträtt exemplariskt, stannat där vi var, gått uppåt och inte fått panik. Men lite obehagligt var det trots allt att ligga där nere och inte  veta riktigt hur läget var. Fast det är inget mot hur rädda japanerna var när de drev iväg utan att se något eller någon. Den erfarne guiden var verkligen lättad efter det lilla äventyret.

Dock, slutet gott och alla kom välbehållna tillbaka med en ny erfarenhet i bagaget.

Från detta dyk har jag inga bilder men de kommer i inlägget efter djungelbesöket!

Kuala Lumpur, Malaysia

Vi landade i KL lördagen den 25 jan runt sextiden på kvällen.

Det där med dagar och tider har blivit lite rörigt för oss! Vi glömmer ibland vilken dag det är och vi har inte alltid koll på den lokala tiden. Men vi har inte missat någon flygning, ännu!!

Fast vi rörde ihop det på vägen hit till KL! Både Åsa och jag hade tolkat det som att flygningen skulle ta fyra timmar från Sydney, där vi mellanlandade efter tre timmars flygning från Christchurch.

Och efter tre timmar Sydney-KL, frågade jag en av flygvärdinnorna om vi landade om en timma! Hon svarade förvånat att vi hade FEM timmar kvar!!! Vi hade alltså räknat fel på fyra timmar....

Ingen mat ingick i våra biljetter. Och man kunde inte köpa mat på kort, endast aud, myr, eller dollar! Vi hade inga sådana kontanter. Men efter en liten förhandling gick de med på att vi betalade med euro vilket jag som tur var hade kvar lite av i mitt handbagage! Så vi festade loss på veg ris, kyckling och vin!!

Kuala Lumpur är som en del andra asiatiska städer rikt på kontraster. Merparten av befolkningen är muslimer men här finns också del lite grupp kineser(ca 20%) och en ännu mindre grupp indier(ca10%).

Det finns därför ett Chinatown och ett Little India! Två områden med härlig atmosfär och sjudande kommers. Ungefär mitt emellan ligger Central Market där man hittar det som ev inte finns på de två andra platserna. Allt är prutbart och vansinnigt billigt. Men tyvärr kan vi ju inte shoppa med våra begränsade ryggsäckar!

Vill man inta ha kopior av alla möjliga varor kan man välja det mycket finare området runt Twin Towers istället(KLCC).  Har aldrig sett så enorma shopping centra som där. Men priserna är inte låga, snarare tvärtom. Men så är det ju original också!

Av våra tre hela dagar här använde vi en till de enkla områdena, en dag att utforska de finare delarna, plus det kända TV tornet, samt en dag åt att besöka hinduiskt tempel(Sri Maha Mariamman), stadens äldsta moske', Jamek Mosque och ett kinesiskt tempel.

TV tornet är över tre hundra meter och förra året öppnade man en plattform nästan högst upp för besökande turister. Vi tog hissen upp och det var en häftig utsikt över staden. Ville man gick det bra att äta eller fika i restaurangen strax under plattformen. Jag hade köpt en liten kikare i Chinatown för 130sek! Med automatzoom och vidvinkel. Var suverän när vi tittade ner över staden från tre hundra meter.

Det är ganska enkelt och mycket billigt att ta sig runt i KL(2,4milj inv). Man väljer antingen typ pendeltåg eller vad man kallar monorail. De avgår ofta och man når snabbt alla delar av staden. Taxi är också billigt men den enormt täta trafiken gör att det oftast är ett dåligt val.

Hotellet vi bokat höll på att restaureras vilket vi inte kunde märka. Men därför erbjöd man gästerna halva priset för all mat och dryck på hotellets olika matställen. Vi hade bokat in oss på ett riktigt lyxhotell utan att riktigt förstå det!! Så vi har verklige ätit supermiddagar! Från vårt rum, som egentligen var två,(en svit faktiskt) kunde man se de vackra Twin Towers och det ståtliga TV tornet.

Men nu är det slut på "lyxlivet" för i morgon flyger vi till Sandakan på Borneå för att leta upp reservatet där man försöker återanpassa orangutanger till sin normala vilda djungelvärld. Dagen efter tar vi bussen, förhopningsvis, till Tawau. Från Tawau blir det båttur ut till ön vi bokat boende inkl dykning i fem dagar. Mer om allt detta senare. Här kommer bilder från dagarna i Kuala Lumpur.

På väg in i Chinatown.

I Little India kunde man köpa rostade kastanjer på gatan.

Det var runt 30 grader på dagarna och därför viktigt med vätska! Vi drack mest vatten men ville man så kunde man beställa en egen öltapp till bordet. Så slapp man kalla på kyparen allt för ofta...

Någon gång valde vi också en öl men då bara ett glas!

Vi var i KL när kineserna firade in det nya året. Görs under en dryg vecka. Nästa år är hästens år och det finns tolv djur i kinesernas kalender. Och fem element. Så tolv gånger fem år dvs 60 snurrar deras kalender. Och när man varit med hela den prskalendern anses man vara så klok att man förstår världen!!

Detta berättade en kines vi träffade i Chinatown för oss! Så det måste betyda att jag inte är i närheten av 60, eller hur!

På besök i moske'n! Kvinnor var tvungna att bära "besöksskrud"!

Ingången till det hinduiska templet. Fantastiska figurer från den hinduiska religionen.

Malaysisk monorail med dansk touch!

Vi hörs/PO

Kaikoura

Kaikoura, sydön, NZ

Torsdag den 23/1 bokade vi in en tur ut på havet utanför Kaikoura för att hitta och titta på den enorma Kaskelottvalen, Sperm whale! En dyr tripp på ca 800sek för en halvdag men vi ville gärna se en val live.

Dessutom lovade man 80% tillbaka på biljetten om man inte såg någon val. Det är visst 90% chans att se val i detta område.

Så vi for ut med en s k Vessel, en snabbgående katamaran. Redan från början kände vi att det var stark vind och några av de ca 40 personerna ombord mådde lite dåligt ganska snart! Efter en gropig färd i en halvtimma rätt ut, stannade vi vid två tillfällen för att försöka lokalisera val. Man använder ett instrument som tar upp ljudvågor från havet samt kollar i kikare. Tyvärr hittade/såg besättningen ingen val direkt och snart blåste det upp ordentligt. Plötsligt säger guiden att kapten väljer att återvända till hamnen på grund av för stora risker i den nu mycket höga sjögången.

Synd men inget att göra åt för oss. Man kunde boka om till i morgon men då hade vi redan bokat en tur ut för att möta delfiner och på eftermiddagen måste vi köra till Christchurch för att lämna vår van och flyga vidare på natten mot Kuala Lumpur! Vi fick tillbaka våra 80% och tröstade oss med en lite dyrare middag på kvällen! Tog heller inga foton när vi åkte katamaran i kulingvindarna!

Delfinturen fredag 24jan var bokad till 05.15! Det var den enda platsen som fanns kvar den dagen och viskulle ju resa på eftermiddagen. En snorkelplats och en "titta på" plats till Åsa som fortfarande är lite osäker med snorkel och cyklop. Särskilt på öppet hav.

Alltså upp kl fem iväg till mötesplats och briefingrummet. Först fick vi våtdräkt, huva, snorkel, cyklop och fenor. Vattnet är inte jättevarmt. Ca tjugo grader men våtdräkt är bra mot kyla.

Vi var lite oroliga att vinden skulle vara stark och göra det svårt att simma i havet men vi möttes av en strålande soluppgång och ett lugnt hav när vi lade ut från Southside bay utanför sta'n.

När solen letat sig upp en bit på himmeln såg vi de första delfinerna. Vi snorklare gjorde oss klara att hoppa i och snart hördes tutan som var signalen att vi skulle i vattnet!

Wow, svårt att förklara men plötsligt var jag och de andra ca tio personerna omgivna av ett jättestim av Dusky Dolphins. Vilken känsla! De hoppade och lekte runt omkring oss och vi simmade så gott vi kunde med delfinerna i cirklar, ner under vattnet och det kändes som om de skojade med oss.

Guiden på båten uppskattade att det var 2-300!! Delfiner...

Efter en dryg kvart hade delfinerna simmat ifrån oss och vi hoppade upp på båten igen. En ny sökning och åter ett jättestim! Fyra gånger var vi i och simmade med flera hundra delfiner runt omkring oss!

Om ni får tillfälle, missa inte en så'n här grej!

Jag var så euforisk så jag glömde frysa men efter totalt en timma i havet var vi ganska nerkylda. Turen avslutades med att vi sakta gled fram med båten och tittade på och fotograferade när delfinerna lekte längs båtsidan.

Denna delfinart blir ca 180 cm, och är inte någon av de största. Men de är skickliga på konster och vill inte leva i fångenskap, akvarier. Man har försökt men de mår så dåligt så de överlever inte! De vill vara fria att simma omkring i oceanerna. Förtagen som hjälper turister på dessa turer har strikta regler att följa. Staten tillåter ingen exploatering i stor skala. Därför bör man boka turer tidigt. Vi hade tur att det fanns en plats kvar! Och att vädret var perfekt.

Här kommer lite bilder som får bli avslutning på vår rundresa på sydön, Nya Zeeland.

Klart för simtur...

Det fullständigt brusade av delfiner...

Dubbelhopp...

Ett gäng vid båtsidan...

Skruvhopp...

På väg upp...

Hej då Nya Zeeland...

Norra sydön, Takaka, Mouteka och Marahau i Abel Tasmans nationalpark

Norra sydön, Abel Tasmans nationalpark, Takaka, Mouteka och Marahau.

Vi övernattade först i den lilla mysiga byn, Takaka. Egentligen för at vi hört talas om ett trevligt ställe, Mussel in, där man hade live music varje kväll på sommaren. Tyvärr hittade vi inte dit men hade ändå en skön kväll med mat på byn.

Hade tänkt att boka en heldagstur med kajakpaddling på tisdagen men när vi kom till Mouteka där vi tänkt övernatta fick vi nya tips.

En by som heter Marahau har bra guidade turer i skärgården och på onsdagen väntades goda förhållanden på havet så vi for iväg till en liten pärla långt ut i Abel Tasmans nationalpark. Vi hittade en camping alldeles vid havet och letade sedan upp Kahu Kayak, ett litet företag som tog med turister på havskajakturer. Onsdagen bokades och vi skulle bli tre par tillsammans med en guide.

Men på eftermiddagen innan han vi med en lång promenad längs kusten och in i nationalparken. Vackra vyer mötte oss och i en liten vik där vi var ensamma tog jag årets första dopp!

Åsa på stranden.

Hm..ingen sjöjungfru precis..

Ja, vi var ju ensamma...

Onsdag 22 jan. Heldagstur havskajakpadling

Först åkte vi båt på traktor till en plats där man kunde rullar båten. Sedan en snabb båtresa till startplatsen för paddlingen.

Två tyska par. Ungdomar i 25årsåldern, guiden Åsa o jag gav oss iväg längs kusten. Vädret var strålande och havet ganska lugnt på förmiddagen. Vi gjorde strandhugg i lite olika vikar och guiden kokade kaffe på något ställe och vi lunchade på ett annat. Idag tog även Åsa ett dopp i det ungefär 20 gradiga havet.

Det turkosblå havet lockade til bad.

Tjusiga klippformationer.

Åsa fram o jag bak.

Viken härlig dag vi hade i Abel Tasmans skärgård. Och på eftermiddagen når vinden tog i hjälpte guiden oss tre par att spänna upp ett segel mellan kanoterna. De tre främre höll nere seglet och vi två yttre kanotister höll up våra paddlar i luften och så bar det av. Och som det bar av. Havet sköljde över kanoterna och det var med skräckblandad förtjusning som vi surfade fram genom vågorna. Vilken avslutning på dagen!

Fox Glaciär, sydön, Nya Zeeland

Fox Glaciär, sydön, Nya Zeeland

Vi hade bokat en halv dags vandring på glaciären men tyvärr bokade vi eftermiddagsturen. Det började duggregna redan när vi startade och sedan blev det regn mest hela tiden.

Men på förmiddagen åkte vi upp till ett ställe inte långt från glaciären och vandrade genom regnskogen som sträcker ut sig endast ett stenkast från glaciären. Detta är unikt att det finns regnskog och glaciärer alldeles intill vartannat! Innan vi kom in i regnskogen gick vi över en svajande hängbro.

The swinging bridge!

Väl inne i regnskogen blev vi fascinerade av den täta växtligheten och alla små vattendrag som letade sig ner från bergen.

Notera alla stora ormbunkrar.

Vid olika tillfällen i regnskogen kunde man skymta glaciären genom buskarna.

Den vita "pisten" i övre delen...

Vi hade också sällskap av Fox river på vår en timmas promenad.

Vägen til vänster leder upp mot glaciären.

Skönt att förmiddagen.var fri från regn.

Fox glaciär rör sig bakåt och framåt x antal meter per år beroende på årets väder. De senaste fem åren har den minskat med flera hundra meter och man är rädd att klimatförändringar är orsaken. 

Guidekillarna var mycket försiktiga eftersom stora stenblock har rasat ner från sidorna när glaciären rör sig och regn påverkar förhållandena.

Faktiskt fick vi se när ett stenblock stort som en bil rasade ner för bergssidan mitt emot där vi gick. Vi måste också ta på oss någon typ av "broddar" med spikliknande prylar som skulle fästa i isen så vi inte gled ner i någon glaciärspricka!!! Och sedan gav vi oss av.

Vi passerade denna skylt...

Gänget!

Nu kommer lite bilder från vandringen...

Tjock blåis.

Fick krypa igenom ett ishål...

Åsa iskall mellan isväggarna.

"The lonesome ranger"! (Yxan använde guiderna för att hacka fram "trappsteg" i glaciären.)

Nöjda trots regnet körde vi vidare till Greymouth direkt. Staden gav inget särskilt avtryck men campingplatsen var fin!

Morgonen efter startade vi tidigt mot norr och Abel Tasmans nationalpark. Men först ett stopp vid Panncake rocks. Spektakulära skifferberg som just liknade pannkakslager! Här några bilder.

Ah, en dålig närbild.

Lite häftigare...

Vackra små vikar.

Queenstown, Nya Zeeland

Att sitta vid stranden till Lake Wakatipu, Queenstown och smutta på en Kingsfischer i strålande solsken är rätt skönt!

Staden är riktigt mysig med massor av cafe'er, pubar och barer. Utbudet på äventyrsupplevelser är enormt. Men vi har valt lite lugnare aktiviteter. Igår kväll tog vi en runda på kvällen och hamnade på ett av alla ställen som erbjöd live music. Härlig stämning och lagom volym gjorde att vi blev lite sena tillbaka till campingen. Den ligger mycket centralt, bara några minuters promenad från city. Ganska ovanligt för campingplatser.

Man förstår efter några dagar här att Queenstown drar till sig många ungdomar som söker äventyr och gemenskap. Men det finns att göra för oss gamlingar också! Vi har varit och tittat på en av de platser man spelade in Sagan om ringen filmerna. Precis så otroligt vackert som man kan ana.

Svårt att fånga de magiskt gröna kullarna på foto. Vägen är dessutom så smal och brant med hårnålskurvor stup i kvarten, vilket gör det svårt att stanna för att fotografera. Detta landskap måste nog upplevas live...

Vi stannade när vi kom till en liten rastplats längst ner i dalen.

Idag har vi varit i Arrowtown, en gammal guldgrävarstad dit bl à kineser reste för att söka lyckan. Man hade behållit en kinesisk bostadsplats från 1860-70 talet. Intressant. Sedan for vi vidare till Wanaka som sägs vara en stad med merparten av bebyggelsen kvar från 1800 talet. Den tyckte vi ändå var för moderniserad mot vad vi trodde. Avslutar med några bilder från alla tre städerna och något stopp på vägen. Nu ska vi strax(kl är åtta am lokal tid) resa vidare till Fox glaciär. Har bokat en vandring på glaciären i morgon!

Kinesisk bosättning i Arrowtown.

Kom inte längre i trakten av inspelningarna av "ringenfilmerna"!

Wanakas gamla bebyggelse!