Tåget höll en hastighet av ca 60 km/h och det blev en lång färd genom natten. Vi hade köpt "primera" biljetter så vi satt bra tillbakalutade i den mörka tågvagnarna. Sju timmar senare var vi framme i Oruro. Vårt bagage som var incheckat i särskild vagn släpades ut på perrongen och efter uppvisande av bagagekvitto kunde vi ta oss ut från stationen. Som inte låg i närheten av bussterminalen! I trängseln utanför stationen avstod vi från att förhandla om pris utan hoppade in i första bästa taxi för färd mot bussterminalen. Väl där, bland massor av bussföretag, köpte vi biljetter med den buss som först skulle avgå till La Paz. Bussen avgick 08.30 och nu väntade ytterligare fem timmars resa innan vi var framme i Bolivias informella huvudstad. Jo, så är det. Den egentliga huvudstaden är Sucre men La Paz anses av de flesta som den riktiga huvudstaden.
Så, torsdagen den 8 maj kom vi alltså till La Paz efter en ca tolv timmars resa. Resan gick förresten på det som kallas för Altiplano. Den högst belägna högplatån utanför Tibet, på ca 4 000m!
La Paz ligger i en gryta med stora höjdskillnader. Man kommer in från 4 000m och sedan är den lägsta punkten 3 400 m. Det är en stad med otroligt tät bil och busstrafik. Det tar lång tid att ta sig bara korta sträckor. Samtidigt är det jättestora nivåskillnader vilket tillsammans med hög höjd gör det väldigt tungt att promenera. Man får gå långsamt och inte för mycket upp och ner.
Vårt boende låg turligt nog mitt på en av de centrala gågatorna vilket gjorde att vi kunde röra oss ganska bra i en del av de centrala delarna.
Vår första hela dag i La Paz använde vi till att ta taxi upp till den kända utsiktsplatsen Quilli Quilli. Härifrån kunde man se ut över hela La Paz och de omgivande Anderna. Verkligen tjusiga vyer.
Vi bad taxin släppa av oss vid Plaza Muriol där både presidentpalatset och den stora katedralen är belägen. Efter besök i den vackra katedralen promenerade vi i sakta mak mot vårt Hosteria. På kvällen åt vi på en rekommenderad bar något kvarter bort. Och ännu en gång åt jag en läcker lama stek tillagad på lokalt recept!
Den andra hela dagen använde vi till att fixa resan till Puno samt att besöka den traditionella häxmarknaden. Den var inte alls så häftig som vi trott. Det var det vanliga utbudet av varor plus då en massa torkade lamafoster och örter av olika slag! Lamafoster gräver man ner där nygifta ska bosätta sig. Det anses ge framtida lycka för de nygifta!! Har ju sett en del "räligheter" på marknader i Kina men visst var de långa raderna av lamafoster ganska magstarka.
Efter ganska tuffa resor de senaste dagarna i kombination med kamp mot höjdsjuka och lite annat så köpte vi oss fria från att själva behöva krångla med resan från La Paz till Puno i Peru. Det betydde att vi skulle bli hämtade på Hosterian på söndag och sedan bara följa med en turistbuss via Copacabana i Bolivia till Puno i Peru. Gränsövergång skulle turfirman hjälpa oss med. Gott!
Sista dagen i La Paz tog vi det lugnt och rehabiliterade oss från lite småsjukdomar och höjdtunga huvuden.
Bolivia har blivit en jättestor positiv överraskning för oss. Jag blev verkligen förtjust i landet och människorna som i alla lägen varit hjälpsamma. Jag läste i en reseguide om Bolivia innan vi åkte hit att citat" Bolivia har ALLT - utom bra vägar" och det stämmer bra. Jag återkommer gärna för besök i t ex Bolivias djungler, gruvorna i Potosi eller Amazonasområdet i nordöst. Men jag åker inte buss någon mer gång mellan Tupiza och Uyuni.......
Här några bilder från La Paz.
Bild från en lokal marknad på väg in i La Paz. Notera grisarna uppe i containrarna!
Utsikt från Quilli Quilli över staden och bergen.
Nästa, Titicacasjön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar