Om man kommer till Buenos Aires är det ett måste att antingen se en tango show eller dansa själv på någon av de många Melongas, dansställen där man själv är med och dansar tango. Eftersom vi bara var här några dagar och inte hade tid att lära oss tango så såg v i en show.
Det var sju dansare som under nittio minuter underhöll oss i publiken. Man bytte kläder ett antal gånger och som mellanspel sjöng två äldre män argentinska smörsånger. Alla var otroligt skickliga och temat vara tangons historia och utveckling från början av 1900-talet och fram till idag.
Det finns otaliga dansskolor och restauranger med tango shower i BA.
Vi bodde i San Telmo en stadsdel av äldre karaktär. Där och i närliggande Boca har tangon sitt ursprung i Buenos Aires. Det var italienska immigranter som introducerade tangon. Och över huvud taget är Argentina väldigt influerat av Italiensk kultur.
Vårt boende var som ofta inte lätt att hitta. Vår taxi kom till rätt adress men det enda vi såg var en vanlig portingång med rätt nummer på. Efter några minuter öppnades porten och en mörkhyad man bad oss vänligen att komma in. Väl inne visade det sig att det lilla Hostellet var supermysigt. Vi bodde i ett cirkulärt stort rum med glastak vilket gjorde att vvi kunde ligga och titta på stjärnorna innan vi somnade.
Ett kvarter från vårt boende har man marknad varje söndag. Den sträcker sig längs en gata flera kilometer med små insticksgator. Markanden var en av de bästa vi upplevt under resan. Det sjöd av musik på gatorna och utbudet av varor var enormt.
Man dansade tango. spelade dockteater och uppträdde med massor av olika musik.
Här skulle Kenneth O. gjort studiebesök!
Musik i alla former.
Här en blandning av klassisk och jazz med inslag av dragspel!
Ibland en sologittarist! Som just tagit en paus.
Som många andra storstäder är BA en segregerad stad. I Palermo och framförallt Boca finns många fattiga och områdena är ganska slitna. Trots det, eller kanske tack vare, flödar kultur och och intresse för fotboll. I Boca skulle man inte vara efter mörkrets intrång eftersom det är hög brottslighet där. Men under dagen är det ok och vi tog en "Hopp on-Hopp of" buss genom området.
Tilcara, norra Argentina.
Den första maj startade vi vår resa upp mot Anderna och de höga höjderna. Vi hade planerat att vänja oss vid höjd genom att först stanna två dagar i Tilcara som ligger på 2 500m. Det är dessutom en by där det finns Inkalämningar strax utanför staden.
Nu skulle vi också transportera oss via buss en hel del. Framförallt i Bolivia. Men vi började med att flyga till Salta, en bra bit upp i Argentina. Där tog vi direkt en buss med Tilcara som mål. En drygt fyra timmars bussresa. Och där den sista biten tog oss upp i Anderna. Vi hade inte riktigt koll på var vårt boende låg och eftersom vi kom fram vid åttatiden var det mörkt och inte helt lätt att lokalisera sig. Runt den dammiga gamla busstationen fanns inte mycket ljus men vi lyckades med hjälp av en bybo hitta till rätt gata och sedan vårt lilla Hosteria. Trots att vi inte var på mer än 2500m kändes det direkt när vi promenerade den lilla sträckan från bussen till boendet. Vi blev både andfådda och trötta i benen! Här fanns iaf en skylt som talade om att vi var på rätt ställe!
Tog dumt nog bilden i motljus men det står La Morada på skylten. Vi fick ett litet trevligt rum som passade utmärkt för ett par dagar.
Det var inte så kallt som vi trodde men visst var det skillnad mot Buenos Aires. Vi skulle snart bli varse att det också är jättestor skillnad i temperatur mellan dag och natt. Och faktiskt också mellan solsken och skugga. Jo, det är det ju alltid men här var det så markanta skillnader.
Uppe bland ruinerna trivdes jättekaktusarna. De trivs öht på hög höjd!
Inkaindianerna kan inte ha varit särskilt långa. Detta är ingången till en av bosättningarna.
Efter två dagar fortsatte vi vår resa mot den argentinska gränsen till Bolivia. Vi hade hört att man helst inte skulle stanna i någon av gränsstäderna, La Quacka på den argentinska sidan eller Villazon på den bolivianska. Båda städerna har rykte om sig att vara ganska ruffliga och osäkra. Och vi som bokat två nätter i La Quacka! Detta för att ena dagen gå över gränsen för att köpa tågbiljett till Uyuni. Den kunde man inte köpa i Argentina! Och sedan dagen därpå gå över igen och ta tåget. Dessutom hade vi också fått höra att det kunde ta väldigt lång tid över gränsen med immigrationskontroll mm.
En kille i Buenos Aires hade berättat att det fanns en by ca tio mil in i Bolivia, Tupiza, som var mycket bättre att övernatt i. Och om det gick bra över gränsen kunde man nå dit samma dag.
Vi beslöt oss för att chansa och boka rum i Tupiza och avbokade i La Quacka.
Bussresan (som tog ca tre och en halv timma)från Tilcara tidigt på morgonen gick bra. Vi kunde se ut över vackra berg och grandiosa vidder där mängder av lamadjur gick och betade.
Framme i La Quacka som ligger på 3400m tog vi en taxi till gränsen. Visserligen bara en tur på tio minuter men nu var vi på riktigt hög höjd och bara att gå från taxin in till gränskontoret tog på krafterna.
Gränsövergången gick rasande smidigt och vi var i Villazon strax efter tolv. Mycket tidigare än vi trott.
Vi visste att det gick bussar ganska ofta mellan Villazon och Tupiza men de är inte lika fina som i Argentina och tar ofta lång tid på grund av dåliga vägar.
Jag "fångade" en taxichaufför och frågade om priset till Tupiza. 200 boliviano vilket är ungefär som svenska kronor för en resa på ca tio mil! Ingen tvekan, vi tog taxin och nu var vi i Bolivia.
Gränsen.
Här säger vi adjö till Argentina och ser fram emot spännande dagar i Bolivia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar