Vietnam, Ho Chi Min City

Saigon 10-15 februari.

Om man åker ut en tur på Mekongfloden måste man bara äta fisk fångad där! Denna läckra

Elefantörefisk, som serverades grillad, stående mellan pinnarna ni ser, intog jag med mycket god aptit!

Om någon är tveksam till om jag gjorde det syns detta bättre på en bild nedan.

Saigon är nuförtiden en sprudlande turiststad med ett enormt utbud av allt en turist förväntar sig. Kultur, historia, nöje, shopping och inte minst matglädje finns i många olika förpackningar. Men det man först lägger märke till vid ankomst är den enorma mängden mopeder.

Denna bild är tagen på den gata vi bodde på, Bien Vue. Man kunde äta en god måltid för 20-50sek och dricka en öl för 4sek(12 000dong)!

I Saigon finns mellan sex och sju miljoner mopeder som trotsar de flesta trafikregler om de känner för det. Det är ett äventyr varje gång man ska ta sig över en gata men om man bara går lugnt så är mopedisterna bra på att undvika krockar! 

På bilderna ser ni också att det vietnamesiska elverket har en del att göra vad gäller elledningarna!

Under vår utflykt på Mekongfloden besökte vi en lite flytande marknad, en kolafabrik och via små kanoter, en liten by på landsbygden.

En båt lastad med frukt som såldes på marknaden.

 

En kvinna som skapar tunna risomslag som användes till både matlagning (t ex till att rulla vårrullar i) och kolaöverdrag, så att kolan inte klibbade. Man åt alltså detta "överdrag"! 

Åsa under kanotfärden med vietnamesisk solhatt!

och här håller jag på med att äta upp elefantörefisken...

er

I Saigon passade vi på att se en vatten dockteater. Kul upplevelse. Aktörerna agerade under vattnet och var riktigt skickliga. Se gärna en sådan föreställning om ni kommer hit! 

En annan dag började vi med krigsmuseet inne i Saigon och for sedan ut till Co Chi tunnlarna. Starka upplevelser som klargjorde att fransmän och amerikanarna utförde fruktansvärda hemskheter gentemot den vietnamesiska befolkningen under Vietnamkriget. Fullt i klass med andra folkmord. Det värsta var nog när USA sprutade ut livsfarlig dioxin över landskapen. Många dog direkt men kanske värre var de fruktansvärda skador som uppstod på människor, inte bara direkt utan flera generationer framåt. Vi var på en fabrik där handikappade av olika slag kunde syssla med en del hantverk. Och där såg vi stympade och förvrängda kroppar.

Att se det enorma tunnelsystem som vietnameserna skapade utanför Saigon var intressant. Man byggde i tre etage och använde dem till både tillverkning, flykt och som utgångspunkt för strider mot fienden. Vi provade på att krypa ner i en trång tunnel med endast ett litet ledljus. Verkligen obehagligt trots att vi bara kröp ca tio meter. Men det var ruskigt varmt och klaustrofobi känslan var inte långt borta.

er

Tunnlarna var ca 50x80cm....och de var ändå förstorade för turister...

På vägen tillbaka till Saigon stannade vi vid ett Cao Dai tempel. Cao Dai är en tro baserad på sammansmältning av framförallt buddism, protestantism och konfutsianism. Ledorden är gud, rättvisa, kärlek och humanism.

Innifrån templet under en mässa. 

Avslutar igen med några ytterligare bilder. Denna gång från Saigon.

Cyklotur ner till hamnen en kväll när vi åt middag under en båttur Saigonfloden.

En klassisk gatsopare i Saigon. Man kastade alla sopor i rännstenen. Sedan kom gatsoparna och rensade på eftermiddagarna!

Två vietnamesiska kvinnor som säljer diverse frukt och mat vid en gatukorsning.

Kambodja

Phnom Phen.

Någon vi pratade med innan vi åkte iväg sa att man kunde "hoppa över" Phnom Phen om man besökte Kambodja. Tur vi inte lyssnade. Det var en härlig stad med vänliga människor och mycket kultur och historia. Livliga marknader och väldigt billigt att både äta och handla. Det sistnämnda får vi ju hoppa över som jag tidigare berättat. Lång resa och liten packning!!!

Vi började med att besöka The Royal Palace med sina stupor, vackra trädgårdar och en otroligt vacker silverpagod. Faktiskt ett helt golv i rent silver. Och även utsidan blänkte i silver.

Efter palatset gick vi ner till floden Tonle Sap som flyter fram genom staden. Man har skapat en mycket fin strandpromenad längs floden(som förresten flyter ihop med Mekongfloden lite längre ner). Vi letade upp FCC som är en mytomspunnen bar/restaurang och hotel alldeles vid kanten av floden. Journalister från hela världen sägs höll till här under framförallt sjuttio och åttiotalet. 

Där, på fjärde våningen med utsikt över staden och de båda floderna försökte vi känna in den atmosfär som kanske fanns under de krigiska åren Vietnamkriget höll på och som efterföljdes av de fanatiska Röda Khmerernas skräckvälde. Något som vi skulle lära oss mer om i morgon då vi bokat både krigsmuseet och Killing Fields. Men först intog vi någon liten drink och lite mat på FCC som avslutning på lördagen.

Utsikt från fCC(Foreign Correspondents Cafe') i Phnom Phen.

Söndagen började med att vår "egen" tuc tuc kille hämtade oss för en tur ut till Killing Fields. Detta besök hade flera av de vi pratat med sagt att man kunde avstå. Man menade att det räckte med att besöka genocide museum Tuol Sleng som ligger i staden. Men det håller vi inte med om. Visserligen är det en gropig och obekväm tur ut till Killing Fields men vi tyckte det var en oerhört stark upplevelse.

Vi har inga bilder från dena dag eftersom vi tyckte det kändes fel at fotografera alla de hemskheter som vi såg på båda ställena.

De röda khmererna och dess ledare Pol Pot inledde ett skräckvälde som varade mellan 1974-1979 under vilka år man torterade och dödade ca 1,7 miljoner, av den egna befolkningen. Ni kan så klart läsa mer om det på diverse sajter och böcker. Men att se denna likvideringsplats där benbitar och tygrester fortfarande tränger fram från massgravarna var ruskigt. Mycket autentiskt var kvar och man hade en slinga som förde oss runt olika ställen samtidigt som vi via et headset kunde lyssna på den förfärliga historien om mord och tortyr. Det fanns ca 300 "Killing Fields" i Kambodja varav detta var det största. Hit körde man bl à fångar som torterats i Tuol Sling det dåtida fängelset i Phnom Phen där man också dödade ett antal kambodjaner. Det var när det inte fick plats fler som man byggde platsen utanför staden.

När Pol Pot kom till makten rensade han Phnom Phen från människor som tvingadess ut på landsbygden för att göra tjänst i den kommunistiska staten. Alla intellektuella välutbildade och studenter ansågs som fiender till staten och fängslades eller dödades. Flera hudra tusen kambodjaner svalt ihjäl eftersom de inte kunde livnära sig på landsbygden alternativt dog av sjukdomar eller slavarbete. I slutets av sjuttiotalet när de röda khmererna gjort räder in i Vietnam föranledde det vietnameserna att gå in i Kambodja och så småningom störta röda khmererna regimen. Det märkliga är dock att Pol Pot inte blev fängslad direkt utan kunde leva fritt fram tills han dog över åttio år gammal. Men det är en annan historia.

Tuol Sling visade upp snarlika hemskheter men mer i form ab fotografier och nedskrivna berättelser. Men man fick också se de små trånga cellerna som fångarna förvarades i och alla de tortyredskap som användes . En dag med mycket starka upplevelser som vi behövde lite tid att smälta. 

Söndagen den 9 februari flög vi till Ho Chi Min City, Vietnam.

Kambodja

Siem Rep

Angkor Vat, det mäktiga templet som varit både hinduiskt och buddistiskt besökte vi först i solnedgången den onsdagen 5/2. Vi tog en tuc-tuc från Siem Rep som ligger ca en och en halv mil från Angkor Vat. Dagen efter lånade vi cyklar och använde en hel dag att utforska inte bara Angkor Vat utan också ett antal andra tempel. 

Angkor var ju faktiskt världens största stad en gång i tiden och det är ett jättestort område med med många olika typ av tempelbyggnader. Nedan är ett av våra favoriter Ta Prohm där djungeln har tagit över stora delar av tempelresterna.

Ett annat tempel som gjorde intryck på oss var Bayonne som finns i området Angkor Tom.

Här var det en speciell atmosfär som är svår att återge.

Efter Bayonne, när vi var som längst från SiemRep, fick jag punktering! Cyklarna var inte helt nya så det var ingen större överraskning att något hände med dem. Hur som helst så lyckades vi "fånga" en tuc-tuc som efter en viss diskussion, gick med på att ta cyklarna med och köra oss tillbaka till staden.

På kvällen gick vi ut i Siem Rep och åt Kambodjas nationalrätt, Amok. Den kan innehålla det mesta men oftast fisk, grönsaker och ris. Ofta kokas det i kokosmjölk och serveras i stora bananskal. I vår amok fanns förutom, fisk och skaldjur, kött av ox och fläsk.

Ser väl gott ut, eller hur!

Vår sista dag i Siem Rep hyrde vi en tuc tuc och åkte ut på landsbygden och besökte bortre delen av gamla Angkor, Bantey Ray.

Här kommer någon bild från Bantey Ray samt från landsbygden. Avslutar med en något speciell bild från en lokal toalett. Bilden fanns lite överallt i Kambodja!!

Något överlastad moped...

Sitt inte på toastolen!! Och duscha inte på toaletten!! (Det fanns en slang för sanitära ändamål!!)

Sipadan under water.

Tänkte bjuda på några ytterligare bilder från dyken på Sipadan.

Lion fish, kan vara vackra, eller hur!

Som ett akvarium, fast med koraller.

Sällsynt i våra vatten och faktiskt svår att hitta även här.

Hm, klurigt utseende! Men fräckt!

Avslutar med att säga hej tillsammans med en läcker sköldpadda....

Mabul, en liten ö sydväst om staden Samporna på Borneo

Efter 6 timmars bussresa från Sandakan anlände vi till Semporna och Scuba Junkies upphämtningsplats strax innan kl två den 30 jan.

Halv tre avgick båten ut till Mabul där vi bokat boende och ett antal dyk de närmaste fem dagarna. Jag skriver först och lägger sedan in ett antal bilder från dels ön och dels några dyk som jag gjorde med redan nämnd norrman!

Första dagen var ganska blåsig och Åsa fick en tuff start på sin dykkurs. Den blev inte riktigt klar men vi hade härlig snorkling tillsammans en av dagarna. Själv gjorde jag 11 dyk på fyra dagar. Så många dyk på så få dagar har jag aldrig gjort tidigare, men det var riktigt kul och vi har sett massor av olika koraler samt fiskar, krabbor, skaldjur, sköldpaddor och nutrians. Små varelser som finns i hur många variationer som helst.

Ön ligger en timmas båtfärd från Semporna och Scuba Junkie var en av två dykföretag på ön. Bra boende, god mat och dryck och en egen strand att slappa på gjorde att vi hade några sköna dagar till havs! Dykningen var i centrum och dagarna gick därför åt till i stort sett det. Och just så var det ju tänkt! Jag har redan berättat om ett av dyken och det blev lite dramatiskt. För övrigt gick alla dyk bra med en del ström då och då. En halv timmas färd från Mabul,med Scuba Junkies dykbåt ligger ön Sipadan. Den är världskänd för sina otroligt vackra korall rev och den kände franske undervattensfilmaren Jacques Cousteau har sagt att det är den bäst bevarade dykplatsen på 2000 talet. Och vi blev inte besvikna. Jag har dykt på en del platser men detta var de i särklass vackraste koraller jag sett live! Några större arter av fisk har jag sett på andra ställen men mångfalden på Sipadan var enorm. Ön är ET naturreservat och de företag som får dyka där har bara ett visst antal dyk om dagen. Det gör att man måste boka dyk där med något av företagen långt i förväg. Jag hade bokat hemifrån med Scuba Junkie flera månader tidigare. Vi gjorde fyra dyk där och hade lyckan att ha bra väder och goda siktförhållanden. Nu ska bi se om det går att lägga in lite bilder.

En glimt av Mabul från vår lilla terass.

Några fingerkoraller med inslag!

En revan som vilar på botten.

Nyfiken Green Turtel i närbild.

Vajande vita sjögräskoraler.

Har glömt namnet men visst är de fina!

Vi simmade igenom ett jättestim av baracuddor. Det var som en vägg och de rörde sig i virvlar. Vi lyckades hänga efter dem i ingefär en kvart.

Vi såg också ett gäng papegojfiskar. Visst har de roliga huvuden med bulan i pannan!

Och här gör jag ett fånigt försök att nudda någon av papegojfiskarna...

Man blir lite småtrött efter ett dyk. Skönt att blåsa luft i västen och flyta omkring lite i väntan på dykbåten!

Sedan när man kommer tillbaka till ön är det skönt att koppla av i hängmattan med en Blue lagun!

Ja, ja man ska vara försiktig med alkohol i samBand med att man dyker men en liten drink är helt ok. 

Lätt att förstå att vi var nöjda med vistelsen på Mabul som förresten ligger i Celebes Sea, en västlig del av Stilla Havet.

I morgon reser vi vidare mot Kambodja!

Borneo, Sandakan och Sepilok

Borneo, Sandakan och Sepilok

Vi flyger ju väldigt mycket under vår resa och det är så klart blandade upplevelser. Flygningen över Borneos djungler är en av de finaste hittills. Mäktigt breder den ut sig över stora delar av ön. Landtransport sker huvudsakligen runt kusterna där man faktiskt har bra vägar.

Den 29 jan landade vi i Sandakan, en liten kuststad på norra Borneo. Vi tog en taxi direkt till en liten ort (Sepilok) inne djungeln en bit norr om Sandakan. Här stannade vi en natt för att göra ett besök på ett "rehab center" för orangutanger som hittats övergivna i djungeln. Orangutangerna är utrotningshotade och 1961 bestämde områdets styrande att starta Sepilok Orangutang Rehabilitation Center. De små apbarnen har antingen blivit övergivna av mamman eller som det tyvärr ofta är, har mamman blivit skjuten av tjuvjägare. Det är en lång process innan aporna kan släppas fria igen eftersom de inte fått lära sig det vilda livet på ett naturligt sätt. Man gör ett jättejobb på centret för att sakta men säkert återanpassa aporna till deras naturliga tillvaro. Många volontärarbetare hjälper till att sköta om de små orangutangerna som ibland hinner bli riktigt stora innan de klara sig själva. När vi gick runt i centrat hoppade en av aporna ner bland oss och vi fick några fina bilder. Passar också på att visa några bilder på några Sunbear som fanns i närheten.

Rätt söt, eller hur!

En Sunbear(solbjörn) liknar lite en koala. Liten och söt men med vassa klor.

Här tränas det lianklättring...

Och här dricker vi lite kokosmjölk direkt från nöten på väg från orangutangerna tillbaka till vårt boende.

Borneo, Malaysia

Ett litet äventyr i nätheten av ön Mabul, utanför Borneos sydvästkust.

Innan jag berättar om vårt besök i djungeln hos orangutangerna måste jag återge en något dramatisk händelse i samband med ett dyk utanför Mabul.

Vi var tre par och en dykguide som skulle göra ett dyk på ca 20 meter. Ett japanskt par, en kinesisk tjej, en norrman, guiden och jag. Norrmannen och jag var ett "par" tjejen och guiden ett och japanerna var ett par. Man dyker ju alltid i par fast man håller ihop som grupp.

Det började lugnt med att vi gick ner på 10-15 meter och gled iväg. Vi såg vackra koraller, diverse olika fiskar, sköldpaddor mm. Men efter ungefär en kvart började det bli ganska strömt. Man hade sagt åt oss i förväg att vara uppmärksamma på det och hålla ihop gruppen om strömmen tog i. Jag kände direkt när det tog fart och både normannen och jag fick simma lite mot strömmen för att inte dras iväg. Guiden hade fullt upp med den kinesiska tjejen som nog var ganska ovan vid strömmar och det var japanerna också!

Strömmar är alltid luriga efttersom de kan skifta snabbt och ibland dra neråt och ibland uppåt. Det är intre bra att strömmen drar dig uppåt för då kan du inte gå ner igen utan måste antingen avsluta dyket eller fortsätta på grundare vatten. Men om strömmen drar dig neråt är det värre. Framförallt om det är 60-70 meter djupt utanför revet, under dig!

Plötsligt såg jag att det japanska paret med god fart utan att kunna stanna drev förbi både norrmannen och mig samt guiden och tjejen, neråt mot det okända!!!

Som ni förstår går det ju inte att prata med varandra där nere så dykguiden pekade på oss och menade att vi skulle hålla oss fast i någon korall. Vi lyckades hitta ett ställe att hålla oss vid och guiden lotsade dit tjejen och gav sig iväg efter japanerna. Vi var då på 18 meters djup.

Det finns en regel som säger att om något händer under ett dyk och man blir själv ska man vänta i en minut och sedan sakta ta sig uppåt mot ytan. Som tur var hade norrmannen en dykarklocka, det hade varken tjejen eller jag. Vi väntade först en minut, tecknade åt varandra att vänta ytterligare någon. Vi ville ju helst inte avbryta dyket! Men efter fyra minuter och guiden inte hade kommit tillbaka så bestämde vi att vi måste avbryta dyket och ta oss upp till ytan.

Sakta började vi uppstigningen genom att simma uppåt, medströms. När vi var på tio meter dök plötsligt guiden upp och teckande åt oss att fortsätta dyket på den nivån vi var på. Ingen av oss visste då vart japanerna tagit vägen men guiden simmade fram till oss och tog våra händer samtidigt som han gjorde ok tecknet.

När jag stack upp huvudet ovanför vattenytan efter avslutat dyk, ropade jag till guiden "where are they"?

Han pekade då på dykbåten och där satt de båda japanerna (en kvinna och en man) och väntade på att vi skulle kliva ombord!

Guiden hade hunnit ifatt dem på 28 meters djup!!! och lotsat dem upp till ytan innan han kom tillbaka till oss. När vi satt i dykbåten på väg tillbaka till Mabull kom han fram och tackade oss för att vi uppträtt exemplariskt, stannat där vi var, gått uppåt och inte fått panik. Men lite obehagligt var det trots allt att ligga där nere och inte  veta riktigt hur läget var. Fast det är inget mot hur rädda japanerna var när de drev iväg utan att se något eller någon. Den erfarne guiden var verkligen lättad efter det lilla äventyret.

Dock, slutet gott och alla kom välbehållna tillbaka med en ny erfarenhet i bagaget.

Från detta dyk har jag inga bilder men de kommer i inlägget efter djungelbesöket!